måndag 19 december 2016

När friheten lägga hinder för vår framtida frihet

Under århundraden har (främst) arbetarklassen i Europa kämpat för demokrati, rättigheter och frihet. Så här långt har det gått bra, och idag tar vi dessa nästan för givet i Sverige.

Samtidigt har utvecklingen gått åt precis åt andra hållet i andra delar av världen, till exempel i Mellanöstern. Befolkningsmängden har under bara 20 år dubblats i flera av dessa länder, samtidigt som det råder brist på i princip allting. Migrationsvågen mot Europa kommer därför fortsätta länge till.



Tack vare vårt fria och öppna samhälle kan flyktingar ifrån Mellanöstern, med all rätt, fortsätta utöva sin religion och kultur i Sverige. Problemet uppstår när dessa allt mer kommer konflikt med lokala värderingar. För att ta några exempel:

  • Kampen för jämställdhet mellan könen är t.ex. på väg att få ett snöpligt slut med allt större krav på att män och kvinnor behandlas olika, t.ex. i badhus
  • Tryckfriheten ifrågasätts av muslimer som inte kan acceptera kritik av sin religion. 
  • I det tysta godkänns i praktiken barnäktenskap och hundratusentals kvinnor lever i någon form av kvinnoförtryck.  
  • Länder som Saudiarabien stöttar aktivt radikala islamister i Europa, och finansierar moskébyggen i Sverige. 

Det är lätt att tänka sig att invånarna då skulle samlas på gator och torg för att protestera, eller att principfasta och högljudda politiker skulle komma undsättning. Så är inte fallet.

Vår tolerans och lagreglerade frihet verkar tvärtom ironiskt nog vara det största hindret för att försvara desamma. Förr eller senare ökar kulturkrockarna och då kommer det ställas krav på begränsningar.

Européer kommer därför troligen i allt större utsträckning behöva acceptera begränsningar för frihet och öppenhet framöver. Alternativt se dessa gradvis luckras upp eller på sikt i vissa fall försvinna.

söndag 16 oktober 2016

Bostadsbrist och bostadspriser

Bostadspolitik, bostadspriser och bostadslånen diskuteras flitigt för närvarande och ett återkommande tema är bostadsbristen. Är det bostadsbrist och hur mycket påverkar detta i så fall bostadspriserna?

1) Bostadsbrist 

De flesta som köper en bostad har redan en och det här med inflyttning till städerna verkar vara en sanning med modifikation. Migrationspolitiken gör dock att vi har hundratusentals nya invånare som behöver bostäder. Ingen verkar veta hur dessa bostäder praktiskt skall kunna byggas eller vem som skall betala för dom.  De som behöver dom kan nämligen inte betala för dom, och svenskar är redan är ett av världens högst belånade folk.

2) Bostadsköer
Alliansen minskade kraftigt antalet hyresrätter genom att göra om dessa till bostadsrätter, samtidigt som det inte lönar sig att bygga nya tack vare hyresreglering.

Det byggs dock hyresrätter, men dessa har ofta så kallade presumtionshyror vilket i praktiken är marknadshyror. Det betyder att efterfrågan är låg och i Barkabystaden måste man t.ex. sänka hyrorna för att få lägenheterna uthyrda.

Det finns alltså hyresrätter  i Stockholms län, framför allt i kranskommunerna. Bristen består i att många vill ha lägenheter med låga (reglerade) hyror nära city, men några sådana lär det alltså inte byggas.

3) Bostadspriserna
Priserna för bostäder har ökat under en längre tid, men de senaste 15 åren har de stigit avsevärt kraftigare än inkomsterna.

Bostadspriser, utveckling (SCB)



Anledning är givetvis nya bostadslån och skuldsättning ökar mycket riktigt rekordsnabbt. Vore det inte för subventionerade lån (ränteavdrag) och minusräntor hade knappast priserna kunna öka i samma takt. Om räntan höjs ett par procentenheter skulle priserna påverkas direkt.

Slutsats
Det finns bostäder i Sverige, men inte billiga hyresrätter i centrala lägen.  Migrationspolitiken gör dock att vi har ett kroniskt efterfrågeöverskott och även om vi kunde bygga bostäder skulle de som behöver dessa bostäder sannolikt inte ha råd med dom .

Samtidigt subventionerar staten bolån och sätter räntan under noll vilket får bostadspriserna att rusa och svenskar att skuldsätta sig allt mer.

Inget svenskt riksdagsparti verkar vara nära en lösning.

Minusräntan gör oss fattiga

Sverige börjar så sakteliga vänja sig vid minusränta, och utsikten att Ingves skall tappa ansiktet och börja lyssna på kritikerna är nog minimal. Riksbankens mål är nämligen ett stabilt penningvärde vilket man tolkat som att vi bör ha en inflation på ca 2%. 

Hur vettigt det är att värdet av våra intjänade pengar då minskar med en sådär 25% redan år 2030 får bli föremål för ett framtida inlägg.



Tack vare minusräntan verkar kronan dock bli värdelös snabbare än så. På 5 år har kronan minskat i värde i förhållande till både dollarn (6->8 kr) och euron ( 8,3->9,7). Svensken har på 5 år blivit 25% fattigare än Amerikanen.



Man skulle kunna tänka sig att detta diskuterades livligt i fikarummen, för svenska löntagare har ju inte blivit kompenserade för detta i form av löneökningar eller högre ränta på pensionspengarna.

Kanske skulle temperaturen i fikarummen stiga om det framkom vem som faktiskt tjänar på minusräntan. Aktieägare kan t.ex. se fram emot större utdelningar och högre bolagsvärden då svenska exporten gynnas av lägre priser. Ett annat exempel är fastighetsägare som har sett priserna på sina fastigheter öka snabbt.

Penningpolitiken gör nämligen att penningmängden ökar snabbt och de nya pengarna går främst till de som redan har stora tillgångar. Samtidigt gröps värdet av löner, sparkonton och pensioner snabbt ur och den som måste låna till boende behöver låna allt större belopp.

Det är förvånande att detta inte diskuteras i fikarummen, på ledarsidorna eller inom politiken.
I framtiden lär man skaka på huvudet åt detta galna experiment. 

tisdag 30 augusti 2016

Vinster i välfärden del 2

Idag har Regeringens utredare av vinster i välfärden kommit på en ny snilleblixt som skall se till att kakan äts upp men ändå finns kvar. Regeringen är nämligen både för och emot vinster i välfärden.
Snilleblixten består i att man skall begränsa vinsterna till ca 8 % (+ KPI) vilket tydligen skall vara ganska precis exakt lagom mycket vinst.

Det finns dock flera problem med detta.

1) Marknaden skall gynna den bästa leverantören, men nu tas den drivkraften bort. Resurser skall kanaliseras till den utövare som ger bäst avkastning/värde eftersom det gynnar alla parter mest.

2) Blåslampan borde  vara på den som inte gör vinst. Om privata och statliga aktörer konkurrerar på samma villkor betyder en hög vinst helt enkelt att den privata aktören är effektivare (allt annat lika).

3) Företaget måste också ta förlusterna när det går dåligt, Flera års vinster kan snabbt raderas när företaget går dåligt.

4) En investerare riskerar att förlora hela beloppet, och som egen företagare hamnar du utanför trygghetssystemen. Är det då samtidigt rimligt att begränsa möjligheterna till vinst?

5) Det finns många sätt att kringgå ett vinstförbud. Till exempel kan ägaren starta ett byggbolag som fakturerar skolan höga kostnader för renoveringar och liknande.

6)  Om staten inte också äger alla företag blir det svåra gränsdragningsproblem vilket jag tidigare skrivit om på bloggen. Är det t.ex. fel att Volvo/Scania tjänar pengar på skolbussen?

Det är svårt att se förslaget som annat än populistiskt eftersom en professionell utredare rimligtvis måste vara införstådd med ovanstående problematik. Det är helt enkelt ett beställningsjobb av regeringen som försöker komma undan med hedern i behåll.

Jag har själv barn i skolålder vilka tidigare gått i flera kommunala skolor. I våras tog vi steget att flytta barnen till Engelska Skolan, och det är en enorm kvalitetsskillnad på alla plan. Kan de leverera så pass mycket bättre kvalitet och ändå tjäna en slant har jag inget emot det. Snarare borde kommunen skämmas för att de slösar bort mina skattepengar.

söndag 28 augusti 2016

Bostadsbrist och migation

Det har skrivits mycket om bostadsbrist senaste tiden, och bland annat har Boverket räknat ut att det behövs 710 000 nya bostäder de närmaste 10 åren. Visst föds det en och annan svensk, men migrationspolitiken är en avgörande faktor, så låt oss undersöka detta vidare.



Nu är ju inte asylinvandring källan till alla bostadsproblem, men bara 2015  kom 162 877  asylsökande (de flesta enligt uppgift ifrån Syrien) som ju så småningom skall bo någonstans.

Som tur är ökar bostadsbyggandet kraftigt, vilket regeringen inte är sena att ta åt sig äran av, trots att dessa byggen naturligtvis planerades många år tidigare.

Färdigställda bostäder, år (SCB)
Påbörjade bostäder, år (SCB)


Regeringen vänder nu på alla stenar men som vanligt struntar man i de verkningsfulla åtgärderna och föreslår de mest skadliga. Med andra ord blir t.ex. hyresregleringen och flyttskatterna kvar, samtidigt som fokus hamnar på fler subventioner och bidrag.

Egentligen spelar det ingen roll, för det kommer enligt flera kritiker ändå inte gå att bygga bort bostadsbristen. Byggbranschen har begränsad kapacitet och dessutom måste såväl infrastruktur (el och vatten) som samhällsservice (vård och skola) byggas ut i samma takt.

Men låt oss, som en riktig politiker, lämna verkligheten en stund och anta att det faktiskt går.
Vem skall då betala för dessa bostäder? Den som har varken pengar eller jobb kan inte köpa eller hyra en bostad om inte någon annan betalar.

Svenska politiker svamlar när de pratar om att bygga bort krisen.

lördag 6 augusti 2016

Våldtäktskommisionen

Sverige behöver en våldtäktskommission

I sommar har vi nästan dagligen kunnat läsa om övergrepp och våldtäkter. Bakom varje rubrik finns en kvinna som traumatiserats för livet. Enligt BRÅ har antalet anmälda sexualbrott nästan dubblats på 10 år och utvecklingen är tydligt på väg åt fel håll. Kvinnor  har all anledning att vara mycket oroade.



Samtidigt tar samhället tar på sig allt fler uppgifter, allt ifrån att bygga sportanläggningar till att hjälpa människor på andra kontinenter.  Statens allra mest grundläggande och viktigaste uppgift måste ändå att skydda landets invånare. Det har staten att misslyckas med, vilket är helt oacceptabelt.

Normalt är det medborgarna som begär hjälp av polisen, men numer efterfrågar polisen regelbundet vår hjälp att fånga sexförbrytare.  Sverige har också avsevärt färre poliser än de flesta andra EU-länder (2st per invånare jämfört med ett EU-genomsnitt på 3,5) och bara ett fåtal (ca 14% )  fall klaras upp. 

Inte blir det lättare för att polisen och media konsekvent utelämnar signalement med hänvisning till olika policy. Hur skall kvinnor kunna göra en riskbedömning om inte hotbilden är känd, och hur effektivt fångas dessa gärningsmän utan signalement?
En del debattörer menar att män i allmänhet är kollektivt skyldiga, men flera uppgifter antyder på att det kan finnas andra gemensamma nämnare bakom den stora ökningen av övergrepp. I polisens lägesrapport från maj (d.v.s. innan sommaren) framgår till exempel att asylsökande ungdomar vanligtvis ligger bakom övergrepp i simhallar och i grupp på offentliga platser för att bara ge ett exempel.

Vi är skyldiga svenska kvinnor att ta reda på reda på vad som kan ligga bakom den tragiska utvecklingen. Alla fakta måste upp på bordet! Därefter måste en rad koordinerade åtgärder genomföras. Här kommer några förslag för att sätta bollen i rullning:
  •           Översyn av sexualbrottslagar och hur dessa tillämpas
  •           Detaljerade uppgifter ex gärningsmännens demografi i brottsstatistiken
  •           Tuffare straffskalor, särskilt för återfallsförbrytare. De skall bort ifrån gatan.
  •           Användning av DNA-register
  •           Ålderskontroll då det behövs för att fastställa rätt straff
  •           Publicering av signalement i större utsträckning, inga fler kod 291 eller liknande
  •           Ökade krav på kameraövervakning och ordningsvakter vid offentliga evenemang
  •           Ökad polisnärvaro på gator och torg, prioritering av våldsbrott
  •           Mer resurser för att utreda och lagföra brott
  •           Utvisningar av utländskt födda förövare
  •           Förebyggande arbete bland riskgrupper
  •           Information till riskgrupper om svensk lag & norm, t.ex information till migranter
Nu under sommaren, då övergreppen eskalerat, går myndighetsanvariga och folkvalda på semester. Alla behöver semester, men det saknas ett krismedvetande. Läget är akut och vi kan inte stillasittande tillåta denna utveckling att fortsätta.

Sverige behöver en våldtäktskommission som snabbt, och utan politiska hänsyn, föreslår åtgärder för att öka kvinnors trygghet.

torsdag 7 juli 2016

Varför räntan aldrig höjs

I dagarna beslutade Riksbanken att ligga kvar med minusränta, och justerade samtidigt ned sin räntebana. Som alltid tror Riksbanken att det skall bli högre ränta framöver, men facit visar att alla andra än Riksbanken själva är bättre på att bedöma det framtida ränteläget.


Reporänta med osäkerhetsintervall
(Procent, kvartalsmedelvärden)




Så, när kommer då räntan att höjas till "normala"  nivåer?

Riksbanken (och sina centralbankskollegor) har misslyckats med inflationsmålet i ett decennium, och förhoppningarna om en överhettad ekonomi grusas av att världsekonomin börjar vända ned. Det verkar stört omöjligt att få upp inflationen i de skulddopade ekonomierna.

Samtidigt har politikerna inte genomfört nödvändiga reformer för att skapa ekonomisk  tillväxt

Visserligen kan marknaden höja priset på risk (räntan) gå upp när långivarna tappar förtroendet för låntagarna, men detta ligger delvis utanför Riksbankens kontroll.  Den 10-åriga grekiska statsobligationen får tjäna som exempel.



Vad skulle då hända om Riksbanken, eller de andra centralbankerna, höjde sin ränta? Bloggläsaren har tidigare kunna läsa om att Svenskarna är ett av världens högst belånade folk. Det betyder att en räntehöjning kommer att svida ordentligt vilket kommer att dra ned konsumtionen, vilket skapar en negativ nedåtspiral för ekonomin.

Med andra ord kommer räntorna inte att kunna höjas igen på länge, varken i Sverige eller någon annan skulddopad ekonomi. Om inte annat skulle det leda till ekonomisk härdsmälta.

Centralbankerna måste helt enkelt fortsätta trycka pengar och öka på skuldbubblan för att ekonomin inte skall krascha. Kraschar den måste än mer extrema åtgärder till, eftersom kranarna redan står vidöppna. Skuldbubblan måste fortsätta att blåsas upp för att hålla ekonomin igång.

Riksbanken kommer därför aldrig att höja räntan.

Det oundvikliga slutet blir antigen att skuldbubblan kollapsar och kastar oss in i en deflationsspiral (d.v.s. skulderna fallerar och pengarna försvinner), eller att de massiva stimulanserna leder till hyperinflation. Givetvis blir det då återigen besvärligt (läs omöjligt) för bankerna.

Finns det överhuvudtaget något realistiskt mjuklandningsalternativ?

onsdag 6 juli 2016

Sexuella övergrepp på festivaler

Sommarens festivalsäsongen har dragit igång som vanligt, eller är det verkligen som vanligt? Media har nämligen flitigt rapporterat om olika övergrepp under de senaste veckorna.

Sexövergrepp är inget nytt vilket får feministerna att hänga ut Svenska män i allmänhet.

Samtidigt finns det en del som tyder på att just de här övergreppen representerar ett nytt fenomenI flera fall, kanske till och med de flesta, handlar det nämligen främst om ensamkommande "barn" ifrån Mellanöstern och Afrika.

Det är med andra ord är det upplagt för heta diskussioner i media och TV-sofforna. 

På bloggen har det tidigare skrivits om just sexualbrott bland utomeuropeiska män, och partikollegan Fredrik Morenius har även han skrivit om att just utomeuropeiska män är överrepresenterade vilket lett till en stor ökning av sexövergreppen.



Om det nu är så att gruppen är överrepresenterad så kanske det måste till riktade åtgärder?

Vår statsminister har insett allvaret och drämmer till med (wait for it) en ny samtyckeslag. Samtycke i alla ära men handen upp - hur många tror att tafsandet på festivaler minskar dramatiskt om vi inför en samtyckeslag?

Löfven skall också på något sätt se till att polisen blir bättre på att utreda sexualbrott. Polisen verkar dock inte se sambandet och skyller mest på ökad anmälningsbenägenhet samtidigt som rättsväsendet ser till att förövare slipper straff eftersom de är barn, och utvisas kan de inte heller eftersom det är farligt i de förmodade hemländerna.

Några kraftfulla ändringar som t.ex. utvisningar av våldtäktsmän utan uppehållstillstånd lär inte ligga i korten eftersom det vore allt för känsligt.

Kvinnor i Sverige har tyvärr all anledning att fortsatt känna sig oroliga. Det lär tyvärr bli värre innan det blir bättre.

Tills dess passar på att tipsa om Krav Maga som bl.a. representeras i Sverige genom Krav Maga Global och IKMF. Israeliska kvinnor vet nämligen hur en slipsten skall dras:


tisdag 7 juni 2016

Sagan om landet Tafatt

Sagan om landet tafatt

Det var en gång ett land så långt borta att nästan ingen hade hört talas om det.  Folket där levde i fred, utan att oroa sig för världen runtomkring. Staten tog hand om medborgarna och konflikter löstes i samförstånd.

Frågan är om frågan får ett lyckligt slut, för landets ledare har nämligen gått vilse.

.
Trots världens högsta skatter blir det allt svårare för staten att ta hand om medborgarna, och världen utanför gör sig påmind, inte minst genom köer av människor som vill ta del av välståndet.  Allt vi tidigare tog för givet ligger nu på bordet. Det finns stora utmaningar när det gäller skola, migration, bostäder, infrastruktur, energi, försvar, säkerhet och trygghet o.s.v..

I TV-soffan talas det om dessa utmaningar, men det verkar vara viktigare att profilera sig på en eller annan symbolfråga eller peka ut någon annan som ansvarig för sådant som inte fungerar.   Politiken har förvandlats till ett PR-spektakel där alla mest är rädda för att göra fel.

Förutom sjunkande väljarsiffror finns det numer inget som skrämmer en politiker så mycket som en redig reform. Istället är det är mer av samma som gäller, och med lite tur blir någon annans problem.

I fikarummen på arbetsplatserna börjar man däremot ana oråd, och allt fler nickar synkroniserat när aktuella problem diskuteras på afterwork-kvällen. Gapet mellan folket och makten växer sig allt större, och för vissa politiker verkar folket mest utgör ett störande moment i samhällsbygget. 

Oppositionen borde ha smashläge, men sitter vid sidan av banan och knyter skorna. Det kanske är lika bra, för de är lika rädda för reformer som regeringen.  

Det är nu längesedan det genomfördes en reform som hade mätbar effekt på våra stora utmaningat.

Vart är politikerna som vågar tala klarspråk och fatta viktiga men ibland tuffa beslut?
De verkar inte finnas i landet tafatt i alla fall.

lördag 4 juni 2016

Vem tjänar pengar på barnen?

Senaste veckan har det återigen varit hård ordväxling om vinster i välfärden sedan Statsministern talade om att sälja barn på börsen. Just när man trodde privatiseringsfrågan blåst över för den här gången, då det inte verkar finnas någon majoritet för vinstförbud i riksdagen.

Det "råkade" tajma väl med Academedias börsnotering den 16:e juni. Helt förståeligt "rasade" VD Marcus Strömberg mot Löfvens uttalande. Antingen tillåter man ju företag i välfärden eller inte, men att uttala sig på det här sättet riskerar att göra såväl kunder (föräldrar och elever) samt aktieägare oroliga. Självklart kostar sådana uttalande Acamedia

Nåväl, om inte uttalandet följs upp med ytterligare uttalanden eller åtgärder så lägger sig nog debatten igen. Däremot kvarstår en fråga som ingen riktigt verkar ha funderat på, nämligen vart man drar gränsen för vinster.

Låt oss titta på ett par exempel.

Kalle går upp på morgonen och tar bussen till skolan.

- Buss och bränseleverantören med underleverantörer tjänar pengar 

Inne i klassrummet sitter Kalle vid bänken och öppnar ett övningshäfte.

- Byggföretaget som byggde skolan, möbelleverantören och läromedelsförlaget tjänar pengar

Därefter äter Kalle lunch i skolmatsalen

- Matleverantören med underleverantörer (bonden, tillverkaren, grossisten osv) tjänar pengar

Ni förstår säkert vartåt det lutar. Kanske tjänar du indirekt själv pengar på barnen?

Frågan om privatisering blir mest plakatpolitik eftersom det är ofrånkomligt att någon tjänar pengar på barn och sjuka. Alternativet vore nämligen att staten äger allt.

Något är helt på tok om vissa företag kan slussa miljoner till skatteparadis. Antingen är staten en fruktansvärt ineffektiv leverantör, eller så finns det inte tillräcklig med konkurrens. Detta måste ses över.

Den viktiga frågan är dock vart skattebetalarna kan få mest kvalitet per krona, och hur beställaren följaren upp leveransen. Men då tänker ju jag förstås logiskt.

söndag 29 maj 2016

Vattenfalls kolgruvor

Just nu finns det en skiljelinje som delar fikarummen. Nej, det är inte melodifestivalen utan det handlar såklart om kolgruvorna. Närmare bestämt Vattenfalls kolgruvor. Sälja eller lägga ned?



Efter idel motgångar utomlands är det återigen dags att bita i det sura äpplet. Vattenfall vill, trots att man köpte kolgruvorna för inte så länge sedan, bli av med kolet eftersom det är en belastning för företaget om man skall nå sina miljömål. För att inte tala om den politiska belastningen.




Ingen politiker vid sina sinnes fulla bruk vill längre förknippas med några vattenfallaffärer, förutom miljöpartiet som vill lägga ned rubbet och låta skattebetalarna betala. Regeringen Löfven skruvar på sig och säger att det där måste vattenfall sköta själva. Underförstått vill man inte förlora pengar men samtidigt inte förknippas med affären. Kanske lika bra det med tanke på hur det gått tidigare.

Vilka alternativ har då regeringen:

Alternativ 1: Behålla verksamheten som idag
Vattenfall är låsta vid sina egna politiskt styrda miljömål och att behålla gruvorna blir därmed omöjligt. Dessutom en politiskt het potatis och ingen samvetsgrann PK politiker vågar gå den vägen.
Även om det skulle innebära en hyfsad förtjänst och kunna göras mer klimatsmart än idag .

Alternativ 2: Avveckla på 10-15 års
En oemotståndlig smitväg för politikerna, men det faller av samma anledning som alternativ 1. Om inget undantag görs i ägarstyrningen, vilket är osannolikt given regeringssammansättningen.

Alternativ 3: Gruvan läggs ned permanent
Sverige skulle återigen agera världens samvete och med skattepengar lägga ned kolgruvor utomlands. Tyskland hamnar i klistret eftersom energin behövs för att tillverka tyska bilar som annars blir för dyra med subventionerad grön energi. Det kommer ingen politiker erkänna, utan det bara händer ändå.

Alternativ 4: Sälja gruvan
En chans att komma undan med äran i någorlunda behåll. Så vad kan man då få betalt för kolet? Ingenting skulle det visa sig. Det är inte lätt att ha pokerfejs när alla vet vilken hand man har. Kolet som inte är värt någonting kommer ändå kosta mellan 20-30 miljarder eftersom det är så mycket det är värt i Vattenfalls bokföring.

Så vilken väg lär politikerna välja?. Alternativ 4 såklart, kosta vad det kosta vill. Ingen kommer vilja kommentera direkt utan siffrorna "smygs" in i bokföringen. Som vanligt är det du som betalar.

Kolet ligger dock i Tyskland och är och förblir Tysklands problem. De måste besluta om hur kolet eventuellt får brytas och eldas. Sverige kan inte med skattebetalarnas pengar köpa och lägga ned kolgruvor.

Svenskarnas skulder

Det har varit en del skriverier om hushållens lån, bostadspriser och liknande sista tiden. Många är oroliga och finansinspektionen har till och med kallat in bankerna för en uppläxning.

Anders borg låtsas som att det regnar och slänger i förbigående ut sig att en krasch nog är oundviklig. Deniability brukar det kallas i Amerikanska thrillers.

Det totala förnekandet av inflationen fortsätter fastän penningmängden ökar med cirka 8% /år, vilket "råkar" vara lika mycket som skuldökningen i landet för den som undrar hur pengar skapas. Du kan läsa mer om icke-inflationen på bloggen.

Hushållens bolåneskulder (SCB)
Miljarder kr (vänster), Årlig procentuell tillväxttakt (höger)




Så hur hållbar är då den här utvecklingen? Det är redan känt att Svenskar är bland de högst belånade i världen.  Redan 2014 låg vi på en hedrande andraplats med en skuldkvot 295% om man räknar samtliga skulder (privat, företag, offentliga).  När Grekland låg på 170% darrade världsekonomin.

Medelsvensson ligger på 370% i skuldkvot men det ökar snabbt. Dags för ett räkneexempel:

Variabel
Värde
370%
7,7%
2,50%
37 724 kr
49%
Disponibel inkomst (efter skatt, exkl bidrag)
19 239 kr
Disponibel årsinkomst
230 871 kr

Om man slår ut detta på 10 år blir resultatet ungefär så här:


Om lönerna och skulderna fortsätter att öka i samma takt har alltså medelsvensson en skuldkvot på cirka 600% om 10 år.

Det ser värre ut i våra våra storstadsområden där 17% redan idag har mer än 600% i skuldkvot. Med samma exempel slutar man då en skuldkvot på 984% om 10 år justerat för något högre genomsnittlig årsinkomst.


Som en bonus vill nu två fastighetsprofessorer att staten skall garantera lån till de som inte har råd. Subprime tror jag Amerikanarna kallar det, men vi känner fenomenet bäst som "finanskrisen".

Håll nu bara tummarna för att marknaden inte höjer risken för svenska bostadsobligationer (se blogginlägg om lågkonjunktur) för då sticker marknadsräntorna snabbare än Svensson hinner binda lånet på 3-månadersräntan. Tänt var det här.

Icke-inflationen

Tidigare var definitionen av inflation att penningmängden ökade, men numer menar man att det är pengarnas värde som är det väsentliga, d.v.s. vad man får man för 100 kronor. 

Om det investeras och produceras ökar alltså värdet på pengarna. Vill man då hålla priset på valutan på en viss nivå jämfört med andra länder som Riksbanken vill måste man alltså trycka mer pengar.

Penningmängden ökar just med cirka 8%

Penningmängdens utveckling, årstakt per år (%)



Så är det då tillväxt och värdefulla investeringar som driver penningmängden?

Nja, tack vare, eller på grund av, nervösa centralbankers expansiva penningpolitik med negativa räntor och obligationsköp ökar hushållens lån i nästan exakt samma takt, d.v.s. ca 8%.  Pengar är alltså skulder. Det är givetvis mestadels bostadslån vi talar om vilket du kan läsa om på bloggen.

Det byggs förvisso en och annan bostad men till stor del säljs samma bostad om och om igen till allt högre pris. Priset ökar medan värdet är konstant (det är ju samma hus) eller till och med minskar på grund av åldersavskrivning.

Skulderna växer för övrigt snabbare än BNP, vilket går att läsa om på bland annat Cornucopia.

Pengar skapas alltså till stor del genom svenska bostadslån, och vad som händer med värdet på Svenska kronor om bostadsmarknaden kollapsar är inte så svårt att gissa. Inte heller är det svårt att gissa vad som händer om det trycks pengar i snabbare takt än riktiga produktionsökningar och investeringar.




Icke-inflationen

Tidigare var definitionen av inflation att penningmängden ökade, men numer menar man att det är pengarnas värde som är det väsentliga, d.v.s. vad man får man för 100 kronor. 

Om det investeras och produceras ökar alltså värdet på pengarna. Vill man då hålla priset på valutan på en viss nivå jämfört med andra länder som Riksbanken vill måste man alltså trycka mer pengar.

Penningmängden ökar just med cirka 8%

Penningmängdens utveckling, årstakt per år (%)



Så är det då tillväxt och värdefulla investeringar som driver penningmängden?

Nja, tack vare, eller på grund av, nervösa centralbankers expansiva penningpolitik med negativa räntor och obligationsköp ökar hushållens lån i nästan exakt samma takt, d.v.s. ca 8%.  Pengar är alltså skulder. Det är givetvis mestadels bostadslån vi talar om vilket du kan läsa om på bloggen.

Det byggs förvisso en och annan bostad men till stor del säljs samma bostad om och om igen till allt högre pris. Priset ökar medan värdet är konstant (det är ju samma hus) eller till och med minskar på grund av åldersavskrivning.

Skulderna växer för övrigt snabbare än BNP, vilket går att läsa om på bland annat Cornucopia.

Pengar skapas alltså till stor del genom svenska bostadslån, och vad som händer med värdet på Svenska kronor om bostadsmarknaden kollapsar är inte så svårt att gissa. Inte heller är det svårt att gissa vad som händer om det trycks pengar i snabbare takt än riktiga produktionsökningar och investeringar.




lördag 21 maj 2016

Sverige 2.0

Det kommer allt fler pessimistiska rapporter (IMF, EU, tankesmedjor  osv)  om utsikterna för Sveriges ekonomi, men vem lyssnar när det är fullt ös i bilhallarna och trångt på bostadsvisningarna?
  • Riksbanken gasar i nedförsbacke och bakom sitter politiker som håller för ögonen.  Ekonomin växer förstås inte för att det trycks mer pengar.  
  • Nytryckta pengar går rakt in i bostäderna där samma villa säljs om och om igen med nya prisrekord, samtidigt som det byggs för lite.
  • Svenskarnas skulder skenar och vi har en (jämförbart) stor finanssektor som riskerar att sänka landet vid nästa kris.
  • BNP växer när det väller in migranter, men har det upplevda välståndet för medborgarna blivit bättre? Offentliga sektorn närmar sig en kollaps.
  • Landet avindustrialiseras och ersätts med tjänsteproduktion och konsumtion. Att två personer klipper varandras gräsmatta mot betalning ökar BNP men inte välståndet. 
De här faktorerna kan förstås samverka och leda till en mardröm. Det är inte allt för svårt att tänka sig en situation där världsekonomin saktar ned, konsumtionen minskar och Sverige samtidigt sitter med försörjningsansvar för hundratusentals flyktingar. Vad händer då med lånebubblan?

Det enda vi kan vara något så där säkra på är att våra politiker fortsätter blunda och hoppas på det bästa för ingen vill ju skapa dålig stämning på festen. 



Ekonomi är läran om hushållning av begränsade resurser, och det enda sättet att skapa riktigt välstånd är genom produktion/effektivisering. Sverige lever på gamla meriter, det är dags för Sverige 2.0:
  1. 1)      Bättre förutsättningar till företag, att starta och växa ett företag är ett riktigt Sisyfosarbete
    2)      Det måste bli mindre kostsamt att anställa, ROT-avdragets succé visar vad som är möjligt
    3)      För att Industrin skall leva måste de ha god tillgång till konkurrenskraftig energi
    4)      Det skall löna sig att arbeta, Sverige har en av världens högsta skatter på arbete
    5)      Migrationsvolymen måste anpassas till de ekonomiska förutsättningarna
    6)      Sverige konkurrerar i en global värld, skolan måste vara i världsklass
    7)      Investeringar i t.ex. infrastruktur lägger grunden för framtida välstånd
    8)      Det måste finnas bostäder där jobben finns, bostadsmarknaden måste reformeras
    9)      Staten skall fokusera på sina kärnuppgifter, och hålla hårt i skattepengarna

    10)   Ingen som är frisk skall leva på bidrag utan att också bidra till samhället
Det här grundläggande koncept som även den mest borttappade lokalpolitiker borde förstå. För att inte tala om våra proffspolitiker som kanske borde lägga mindre tid på populistiska symbolfrågor och istället rulla upp skjortärmarna.

Handen på hjärtat, vad har partiet du röstade på sist egentligen åstadkommit för att skapa ett starkare Sverige?

måndag 25 april 2016

Köpcentrum vs e-handel

Det investeras fortfarande friskt i olika butikscentrum runt storstäderna. Det har länge höjts varningar om överetablering och en del experter menar att det kommer bli svårt för alla köpcentrum att överleva.

USA som oftast ligger steget före har redan en sajt som heter deadmalls.com.

Förutom konkurrensen mellan köpcentrum så finns också e-handeln som växer så det knakar. 2015 blev det 20% tillväxt jämfört med året innan. Det är allt fler som tror att e-handel kommer fortsätta ta en större del av kakan.

Flera e-handlare startar nu fysiska lagerbutiker, senaste var det SIBA som ändrade strategi. I England, där e-handeln är mycket utvecklad, börjar en del butiker i köpcentrum förvandlas till just ställen för varuutlämning åt e-handelsbutiker. Dagens Industri spekulerar i att det till att börja med är främst fristående butiker och/eller mindre centrum som drabbas.

Samtidigt blir de stora allt mer inriktade mot underhållning, vilket man tydligt kan se på några av världens största köpcentrum, som mestadels ligger i asien. Man kan inte beskylla t.ex. förenade arabemiraten för att vara försiktiga.



Än har inte riskkapitalisterna gett upp och det planeras flera stora köpcentrum, t.ex. norr om Stockholm.

Vem behöver egentligen ytterligare ett centrum med exakt samma affärer? Eller ett där du lätt hittar 50 klädaffärer men aldrig den där specialbutiken för din hobby.

Kommer kunderna vilja fortsätta trängas och stå i kö på sin lediga tid, eller tar e-handeln över allt mer?

tisdag 19 april 2016

Mer makt till finansinspektionen

Idag skriver Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen  i Dagens Nyheter att Finansinspektionen behöver större inflytande över den finansiella stabiliteten, t.ex. frågan om svenskarnas bostadsskulder.


Ett huvudargument är att frågan om hushållens ekonomi handlar om politik (finansinspektionen är till skillnad ifrån riksbanken inte en oberoende myndighet).

Det är svårt att säga emot, men nästan lika svårt att tänka sig att några av våra politiker skulle vara lämpade att ta svåra ekonomiska beslut. Faktum är att politiker redan har haft lång tid på sig att se över amorteringskrav, ränteavdrag, fastighetsskatter o.s.v. utan att egentligen åstadkomma någonting.

Kanske vore det till och med bättre om det sköttes helt utanför politiken, och istället utifrån vad som faktiskt vore bäst oavsett politiska hänsyn? Det för snabbt tankarna till Riksbanken som genom ett heligt krig mot inflationen gasar Sverige mot avgrunden med minusräntor.

Har vi verkligen bara att välja på pest eller kolera?


måndag 4 april 2016

Bankföreningen kritiserar skuldkvotstaket

Bankinspektionen burrar upp fjädrarna och framstår allt mer som en myndighet, och bankerna själva är mer institutioner  än företag. I själv verket är de ett gäng riskvilliga kreditsäljare som kör så det ryker.

Inget fel med det, men det gäller att läsa mellan raderna. Som idag när bankföreningen tar bladet ifrån munnen i dagens industri.



Kort sagt kan man sammanfatta det med att bankerna inte tycker att skuldläget är allvarligt, trots att vi svenskar är en av världens mest belånade folk (tvåa efter Japan). Finansinspektionen riskerar att förstöra stämningen på kalaset, och det trevligaste för alla vore ju om staten som vanligt plockade upp notan.


tisdag 29 mars 2016

Skulderna ökar igen

Idag kom siffror på att bolånen fortsätter öka med 7% i årstakt. Det blir 230 nya miljarder till skuldberget och 210 av dessa var bolån.

Nu är det inte nybyggande vi talar om, utan alltså mest om Svenskar som säljer gamla bostäder till varandra om och om igen för allt högre priser.



DI skriver att hushållens genomsnittliga bolåneränta för nya avtal är 1,60 procent jämfört med 1,81 procent ett år tidigare.

Arturo Arques, privatekonom på Swedbank säger vidare till DI att:

"Bakgrunden till låneexplosionen är de snabbt stigande bostadspriserna. 1986 kostade en tvårummare i Vallentuna 2,5 mil utanför Stockholm 50.000 kronor, motsvarande en halv årslön för en industriarbetare. I dag kostar samma lägenhet närmare 2 Mkr, vilket motsvarar sex årslöner."

Med andra ord så stiger bostadspriserna mycket snabbare än lönerna, men kostnaden hålls konstant tack vare de låga räntorna. Det kan du tacka centralbankerna runt om i världen för.

Den intressanta frågan är därför om någon vågar höja räntorna igen. Det skulle slå stenhårt mot konsumtionen och tillväxten skulle tvärnita.

Som vanligt är man mer orolig för grannen än sin ekonomi.

Skulle marknadens förtroende för huslånen rubbas höjer marknaden direkt priset på risk och bankernas upplåning blir dyrare. Då sticker räntorna ändå.

Högt värderade och belånade tillgångar är dock givetvis mer riskfyllda än det omvända.

onsdag 23 mars 2016

Hushållens skulder

Jag har tidigare kommenterat amorteringstvånget, men idag meddelar finansinspektionen att även gamla lån skall omfattas.

Bankmaffian som annars börjar bli lite smånervösa av skuldberget är inte sena att protestera. Hur skulle det se ut om man inte fick låna på huset till en ny bil eller en Thailandsresa?

Det kan låta som en myt men 25 % av bolånekunderna använder tydligen bostaden som bankomat enligt Demoskop. Hoppla.

Någon större effekt på svenskarnas skuldberg lär det inte bli. Skulderna ökar snabbt




Apropå statistik så har europaportalen ett mycket bra interaktivt verktyg som visar hur det ser ut i Europa. Sverige närmar sig nu Grekland med hög fart.




Vi verkar leva på lånad tid med lånade pengar. Det räcker med att skulderna slutar växa för att världsekonomin skall krympa. Skulle vi faktiskt börja betala tillbaka skulderna är det godnatt.

Slutar det med depression, massiva skuldavskrivningar eller någon form av folkets revolution mot kreditgivarna? Tänk inte på det, vi lånar vidare och bjuder över varandra på skruttiga 60-talsvillor.

The sky's the limit!

ROT-avdrag

Nu har det gått ett tag sedan avdraget för renovering och tillbyggnad (ROT) förändrades, eller kanske försämrades är ett bättre ordval enligt vissa.

Tidigare har vi hört byggbranschen spå sju svåra år och de kan få rätt enligt DI och  SVD.

Idag dyker byggmaterialhandlarna upp som gubben i lådan och sänker argumenten ifrån byggföretagens lobbyister. Något förvånat kommenterar de i Dagens Industri att försäljningen inte alls påverkats negativt, kanske snarare tvärtom.


Men om fler börjar göra saker själva istället borde väl inte just handeln med byggvaror förändras särskilt mycket? Dom bör hur som helst inte korka upp riktig ännu. I en annan artikel kan man nämligen läsa att även utökningar av bostadslån skall täckas av amorteringskravet. Ouch.

Frågan är varför staten skall subventionera vissa specifika branscher. Varför kan jag inte reparera bilen med någon form av avdrag? Eller få håret klippt? Problemet med svarta inkomster finns i många branscher och nog skulle det kunna skapas nya jobb enilgt samma modell.

Vem skall bli först med det uppenbara - att istället sänka skatten på allt arbete!

måndag 21 mars 2016

Amorteringstvång

Frågan om amorteringar har debatterats flitigt. En del menar att amorteringstvång hindrar unga ifrån att skaffa sig en lägenhet på Södermalm, medan fundamentalistiska ekonomer menar att lån faktiskt skall betalas tillbaka.

Den ena pratar om amorteringsfritt och den andra om amorteringstvång.

Bostadsbrist har de varit länge i Stockholm, men en prisexplosion blev det först när vi fick låna pengar billigt. 

Tar man bort den oändliga tillgången på statligt subventionerade krediter lär priserna på bostadsmarknaden backa. Men utan höga priser och krediter lär det byggas för lite. 

Husföretagen har därför lobbat för att nyproduktion skall vara undantaget, men det visade sig skapa problem när bostaden skulle ut på andrahandsmarknaden.

Nu meddelar i alla fall bankföreningen att man inte kan ta för givet att det blir amorteringsfritt även om du köper eller bygger nytt.



Kanske lika bra. Problemet med reglering är att när man petar på ett ställe så blir det problem på ett annat.

Om inte annat borde kanske just dom som mest behöver låna pengar också kunna betala tillbaka. Vem vill sitta med massa lån när bara den magra pensionen återstår?

Sverigedemokraterna på Östermalm

Nu går DN in i andra andningen och skriver om sverigedemorakternas framväxt på Östermalm.



Även om detta kanske pågått i det tysta verkar stödet för SD ha blivit allt mer accepterat.

Det känns som att det går att göra en intressant iakttagelse här. Så länge man inte känner sig hotad är man inte heller beredd att acceptera några sociala besvär genom att stödja SD.

Många av de som lever närmare problemet och som blivit direkt påverkade av t.ex. mindre resurser i välfärden, bostadsbrist, brottslighet  reagerade för länge sedan. Bland eliten har det varit ganska tyst.

Många höginkomsttagare och högutbildade kommer i kontakt med människor ifrån andra kulturer i t.ex. sitt arbete. Den stora skillnaden är att detta är högutbildade personer ifrån deras egen värld, kanske till och med utbildade någonstans i väst.

När man nu börjar se och höra om till exempel Marockanska gatubarn som skapar kalabalik på stan, eller om flyktingbostäder i city så blir det en annan sak.

När får vi en reaktion ifrån invånarna på Södermalm eller journalisteliten i Bromma?





Ideologi eller pragmatism

Idag är Juholt ute och sågar (DI  DN SVD mfl) Socialdemokraterna, och det har varit en strid ström av uttalanden om att socialdemokraterna måste gå tillbaka till en tydligare ideologisk politik.

Socialdemokraternas självkritik börjar mer påminna om något som en självdiagnoserande google-hypokondriker skulle ägna sig åt. Självamputering någon?



Det är oklart för mig på vilket sätt mer ideologi skulle hjälpa när det var mindre än hälften av befolkningen faktiskt röstade på densamma.

Vore det kanske inte bättre om regeringen, och socialdemokraterna som stadsbärande parti, tog ansvar för hela befolkningen?

Jag avslutar med några tips på hur regeringen kan ytterligare minska stödet i opinionen:

  1. Ta ideologiska beslut som inte är baserade på fakta eller erfarenhet
  2. Strunta i vad majoriteten som inte röstade på regeringspartierna tycker
  3. Försvara dåliga beslut eller skyll allting på tidigare regeringar
  4. Ignorera signaler ifrån folket, näringslivet eller omvärlden
  5. Förklara inte hur högre skatter och ökad invandring gör Sverige bättre
Lycka till med självkritiken

fredag 11 mars 2016

cyberattacker

Den som känner mig vet att jag bland annat arbetat med IT-säkerhet i snart 20 år. Under den här tiden har säkerhetsfrågorna varit i strålkastarljust under korta perioder.

Kanske kommer någon ihåg de "virus" som t.ex. slammer vilka ut företagsnätverk i början av 2000-talet.

Men mestadels har hotet om cyberattacker trots allt varit långt ned på listan för de allra flesta. Det lär straffa sig förr eller senare.



Den som inte redan gjort det bör ta en sväng förbi www.informationisbeautiful.net för att få en bättre bild. Attackerna blir allt fler, större och sofistikerade.

Eller varför inte klicka dig över till NORSE som visar attacker i realtid. Trots vapenvila.så är det allt som oftast fullt ös mellan Kina och USA.

Kaspersky har också en snygg karta och hos digital attack map kan du se pågående överbelastningsattacker.

Framtidens konflikter kommer även att utspela i cyberrymden, och redan nu finns det exempel som visar vartåt det barkar. Häromdagen sprang jag t.ex. på en intressant artikel som beskriver attacken mot Ukrainas elnät. Verkligheten överträffar dikten.

http://www.wired.com/2016/03/inside-cunning-unprecedented-hack-ukraines-power-grid/






Konjunkturläget

Räntesänkningar på andra sidan nollstrecket skapar inga rubriker längre och idag var det dags igen.
Inget verkar bita, men än så länge tuffar börsen och bostadspriserna på.

Kanske lika bra att somna om? Låt oss titta på några konjunkturindikatorer.

En viktig indikator är Baltic dry index som kort sagt visar priser för att transportera varor med fartyg.
När du och jag köper färre prylar blir det alltså färre transporter och vice versa.

En snabb titta på yahoo finance visar att indexet nu är på 5-års lägsta:

Faktum är indexet inte varit så här lågt sedan det skapades på 1980-talet.

Men det behövs ju råvaror för att tillverka saker också, så hur går det då för dessa?

Fakta ifrån Avanza per den 2016-03-10

Råvara Tidsperiod Förändring
Koppar 3 år -36,18%
Olja 3 år -63,39%
Aluminium 3 år -17,74%
Järnmalm 3 år -68,76%

Frågor på det?

torsdag 10 mars 2016

Räntesänkningar

Så var det dags igen, ECB sänker styrräntan och drar igång sedelpressarna. Nåväl, de är i gott sällskap. Alla världens centralbanker verkar gå all-in för att skapa tillväxt. Det enda som verkar växa är börskurser och bostadspriser.



På vilket sätt vi alla skulle få ett bättre liv genom att penninmängden och priserna ökar verkar ingen kunna eller vilja förklara. För några riktiga investeringar verkar inte räntesänkningarna leda till.

Den stora bomben är att alla de nytrycka pengarna går rätt ner i fickorna hos de som redan har mest d.v.s. de som äger bostäder och aktier. Vi bevittnar den största förmögenhetsöverföringen i modern tid.

Cirkulera, här finns inget att se.

tisdag 19 januari 2016

Sexbrott bland utomeuropeiska män

Det har skrivits spaltmeter om olika typer av ofredande i Sverige (ex i Kungsträdgården),och utomlands, där gärningsmännen är utlandsfödda.

Inte helt oväntat hördes snabbt röster om att alla män kollektivt skulle ställas vid skampålen.
Det går inte att förneka att det finns svenskfödda män som ofredar flickor, även om jag själv och många andra män känner sig oskyldigt utpekade.

Som en del av den av feminister så förhatliga gruppen medelålders vit man har jag sett en del dumheter genom åren, men inget som liknar det som media rapporterat om.  Lite sökande på youtube ger en indikation på vad det är som kan ligga bakom.  taharrush gamea kallas det visst. 



Hur som helst, med lätt förhöjt blodtryck och revanschlusta efter att blivit kollektivt skuldbelagd bestämde jag mig för att surfa efter fakta. Frågan är alltså om det finns kulturella skillnader eller om alla män är gjorda av samma skrot och korn.

I Sverige är vi numer försiktiga med att registrera etnicitet i samband med brott, men här är lite äldre siffror ifrån SCB.


 Våra grannar är inte lika blyga och i Danmark finns en hel del att hämta på: http://www.statistikbanken.dk/statbank5a/



Lika lite som alla män skall dras över samma kam skall inte heller alla utomeuropeiska män hängas ut. Däremot gissar jag, utifrån statistiken, att insatser riktade mot denna grupp skulle ha en större effekt på kvinnors trygghet än generalla åtgärder riktade mot alla män.