Även om detta kanske pågått i det tysta verkar stödet för SD ha blivit allt mer accepterat.
Det känns som att det går att göra en intressant iakttagelse här. Så länge man inte känner sig hotad är man inte heller beredd att acceptera några sociala besvär genom att stödja SD.
Många av de som lever närmare problemet och som blivit direkt påverkade av t.ex. mindre resurser i välfärden, bostadsbrist, brottslighet reagerade för länge sedan. Bland eliten har det varit ganska tyst.
När man nu börjar se och höra om till exempel Marockanska gatubarn som skapar kalabalik på stan, eller om flyktingbostäder i city så blir det en annan sak.
När får vi en reaktion ifrån invånarna på Södermalm eller journalisteliten i Bromma?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar