måndag 28 augusti 2017

Utvisningar till Afghanistan

Idag skriver Thord Eriksson en relativt hårt vinklad debattartikel om "myten" att det skulle vara förhållandevis säkert i Afghanistan.



För det första har Thord Eriksson, i likhet med många andra debattörer, sannolikt inte varit på plats i Afghanistan och det är därför oklart med vilken auktoritet han uttalar sig.

För det andra verkar många andra länder inte ha några problem att utvisa till Afghanistan, ex Tyskland.

För det tredje menar källor på plats, t.ex Hamid som driver en skola där, att det inte innebär en säker död att vistas i landet (vilket därmed även torde vara empiriskt bevisat).

Migrationsverket skriver själva att "Situationen är trots en gradvis försämring inte sådan att alla som kommer från Afghanistan, i likhet med exempelvis situationen i Syrien, enligt lagstiftningen per automatik kan få skydd i Sverige"

Att kategoriskt säga att säkerhetsläget är så illa att utvisningar inte kan genomföras är helt enkelt onyanserat.

Då måste vi ställa oss frågan om det, med hänsyn till de begränsade resurserna, finns andra som har större behov av vår hjälp, till exempel människor ifrån länder där det faktiskt är krig.

Att ett stort antal flyktingar ifrån Afghanistan sannolikt lämnat falska uppgifter om bl.a. falskt ålder för att få fördelar är bekymmersamt, men samtidigt en annan fråga. Den som lämnar falska uppgifter för sin asylansökan, oavsett land, borde inte få asyl alls.

Alla har rätt till sin åsikt, men det är just åsikter. När det gäller viktiga beslut som asylfrågor bör vi hellre lite på myndigheter och människor som lever på plats än på inhemska opinionsbildares personliga åsikter.

söndag 26 februari 2017

Volymerna

För några år sedan fick svenskar, och särskilt då politiker, inte tala om flyktingvolymerna.  Sedan blev volymen öronbedövande och då gick det bra att såväl tala om den, som sänka den. Det började talas om stängda gränser, även om flera partier vill öppna dessa på vid gavel igen.



Men hur var det nu med de stängda gränserna? Under krisåret 2015 tog Sverige emot ca 163,000 flyktingar vilket är det högsta antalet något europeiskt land någonsin tagit emot (i förhållande till sin befolkningsmängd), och mångdubbelt fler än våra grannländer.

Med stängda gränser borde siffran vara nära noll, eller i vart fall försumbar.

JOHAN NILSSON/TT

Trots de stängda gränserna tog Sverige även emot inte mindre än 28 939 asylansökningar under 2016.  Det är ungefär lika många som i genomsnitt sökte asyl i Sverige mellan 2000-2014.

Enligt migrationsverket tog Sverige dessutom emot 49 805 personer i form av anhöriginvandring under 2016. Anhöriginvandring, eller anknytningsinvandring, är när en person vill flytta till Sverige på grund av att de har en anhörig som har uppehållstillstånd i Sverige eller är svensk medborgare.

Om nu siffrorna stämmer blir det totalt sett ungefär 80 00 med asylansökande och anhöriginvandrare. Utöver detta tillkommer arbetskraftsinvandring i olika former. 2013 var den siffran ca 27 000.

Rätt eller fel är det i vart fall inga stängda gränser i Sverige.

söndag 15 januari 2017

Vinster i välfärden del 3

Det har tidigare skrivits om vinster i välfärden på denna blogg, dels angående hur svårt det är att dra gränser över vad företag kan tänkas tjäna pengar på eller inte (skolböcker, skolbyggnader osv), och dels på temat om att den mest effektiva tjänsten borde gynnas (må bäste man vinna). Det är därför en grov förenkling att skriva "ingen skall tjäna pengar på våra barn, sjuka och gamla" på 1: maj plakaten.

Det dock en poäng, eftersom skattepengar rimligen inte ska gå till att bygga förmögenheter.



Främst anledningen till att det ens är möjligt är dock främst att offentliga sektorn är så pass ineffektiv att någon kan göra det mycket bättre.

Den typen av övervinster kan förhindras genom att se till konkurrensen fungerar, och att ersättningarna till bolagen jämförs med offentliga sektorns kostnader.

Sedan finns förstås risken att det fuskas med kvaliteten. Argumentet att vinstdrivande företag principiellt skulle vara sämre är ju förstås nys. Engelska skolan överpresterar över tid och privatägda S:t Görans akutsjukhus är det mest effektiva akutsjukhuset bara för att ta två exempel.

Även kvalitetsfusk kan motverkas med relativt enkla medel:


  1. Resultatet mellan olika aktörer kan jämföras (volymer, resultat, klagomål osv)
  2. Leverantörerna kan tvingas att bekosta oberoende revisioner som görs offentliga
  3. Staten kan utveckla ett system för obligatoriska kundnöjdhetsundersökningar så att alla kan jämföra aktörer.
  4. Införa stora vitesbelopp för väsentliga kvalitetsbrister
Att privatisera som man gjort nu utan större kontroll är direkt oansvarigt.

Diskussionen om vem som utför tjänsterna borde vara ganska ointressant så länge alla omfattas av tjänsterna. Noterar t.ex. att Holland, som har bäst vårdtjänster i Europa har ett helt privatiserat och fritt system fast med obligatoriska försäkringar. Den som inte kan betala försäkringen får den betald av staten.