Vinster i välfärden del 2

Idag har Regeringens utredare av vinster i välfärden kommit på en ny snilleblixt som skall se till att kakan äts upp men ändå finns kvar. Regeringen är nämligen både för och emot vinster i välfärden.
Snilleblixten består i att man skall begränsa vinsterna till ca 8 % (+ KPI) vilket tydligen skall vara ganska precis exakt lagom mycket vinst.

Det finns dock flera problem med detta.

1) Marknaden skall gynna den bästa leverantören, men nu tas den drivkraften bort. Resurser skall kanaliseras till den utövare som ger bäst avkastning/värde eftersom det gynnar alla parter mest.

2) Blåslampan borde  vara på den som inte gör vinst. Om privata och statliga aktörer konkurrerar på samma villkor betyder en hög vinst helt enkelt att den privata aktören är effektivare (allt annat lika).

3) Företaget måste också ta förlusterna när det går dåligt, Flera års vinster kan snabbt raderas när företaget går dåligt.

4) En investerare riskerar att förlora hela beloppet, och som egen företagare hamnar du utanför trygghetssystemen. Är det då samtidigt rimligt att begränsa möjligheterna till vinst?

5) Det finns många sätt att kringgå ett vinstförbud. Till exempel kan ägaren starta ett byggbolag som fakturerar skolan höga kostnader för renoveringar och liknande.

6)  Om staten inte också äger alla företag blir det svåra gränsdragningsproblem vilket jag tidigare skrivit om på bloggen. Är det t.ex. fel att Volvo/Scania tjänar pengar på skolbussen?

Det är svårt att se förslaget som annat än populistiskt eftersom en professionell utredare rimligtvis måste vara införstådd med ovanstående problematik. Det är helt enkelt ett beställningsjobb av regeringen som försöker komma undan med hedern i behåll.

Jag har själv barn i skolålder vilka tidigare gått i flera kommunala skolor. I våras tog vi steget att flytta barnen till Engelska Skolan, och det är en enorm kvalitetsskillnad på alla plan. Kan de leverera så pass mycket bättre kvalitet och ändå tjäna en slant har jag inget emot det. Snarare borde kommunen skämmas för att de slösar bort mina skattepengar.

Varför räntan aldrig höjs

I dagarna beslutade Riksbanken att ligga kvar med minusränta, och justerade samtidigt ned sin räntebana. Som alltid tror Riksbanken att det skall bli högre ränta framöver, men facit visar att alla andra än Riksbanken själva är bättre på att bedöma det framtida ränteläget.

Reporänta med osäkerhetsintervall

(Procent, kvartalsmedelvärden)

Så, när kommer då räntan att höjas till "normala"  nivåer?

Riksbanken (och sina centralbankskollegor) har misslyckats med inflationsmålet i ett decennium, och förhoppningarna om en överhettad ekonomi grusas av att världsekonomin börjar vända ned. Det verkar stört omöjligt att få upp inflationen i de skulddopade ekonomierna.

Samtidigt har politikerna inte genomfört nödvändiga reformer för att skapa ekonomisk  tillväxt

Visserligen kan marknaden höja priset på risk (räntan) gå upp när långivarna tappar förtroendet för låntagarna, men detta ligger delvis utanför Riksbankens kontroll.  Den 10-åriga grekiska statsobligationen får tjäna som exempel.

Vad skulle då hända om Riksbanken, eller de andra centralbankerna, höjde sin ränta? Bloggläsaren har tidigare kunna läsa om att Svenskarna är ett av världens högst belånade folk. Det betyder att en räntehöjning kommer att svida ordentligt vilket kommer att dra ned konsumtionen, vilket skapar en negativ nedåtspiral för ekonomin.

Med andra ord kommer räntorna inte att kunna höjas igen på länge, varken i Sverige eller någon annan skulddopad ekonomi. Om inte annat skulle det leda till ekonomisk härdsmälta.

Centralbankerna måste helt enkelt fortsätta trycka pengar och öka på skuldbubblan för att ekonomin inte skall krascha. Kraschar den måste än mer extrema åtgärder till, eftersom kranarna redan står vidöppna. Skuldbubblan måste fortsätta att blåsas upp för att hålla ekonomin igång.

Riksbanken kommer därför aldrig att höja räntan.

Det oundvikliga slutet blir antigen att skuldbubblan kollapsar och kastar oss in i en deflationsspiral (d.v.s. skulderna fallerar och pengarna försvinner), eller att de massiva stimulanserna leder till hyperinflation. Givetvis blir det då återigen besvärligt (läs omöjligt) för bankerna.

Finns det överhuvudtaget något realistiskt mjuklandningsalternativ?

Svenskarnas skulder

Det har varit en del skriverier om hushållens lån, bostadspriser och liknande sista tiden. Många är oroliga och finansinspektionen har till och med kallat in bankerna för en uppläxning.

Anders borg låtsas som att det regnar och slänger i förbigående ut sig att en krasch nog är oundviklig. Deniability brukar det kallas i Amerikanska thrillers.

Det totala förnekandet av inflationen fortsätter fastän penningmängden ökar med cirka 8% /år, vilket "råkar" vara lika mycket som skuldökningen i landet för den som undrar hur pengar skapas. Du kan läsa mer om icke-inflationen på bloggen.

Hushållens bolåneskulder (SCB)

Miljarder kr (vänster), Årlig procentuell tillväxttakt (höger)

Så hur hållbar är då den här utvecklingen? Det är redan känt att Svenskar är bland de högst belånade i världen.  Redan 2014 låg vi på en hedrande andraplats med en skuldkvot 295% om man räknar samtliga skulder (privat, företag, offentliga).  När Grekland låg på 170% darrade världsekonomin.

Medelsvensson ligger på 370% i skuldkvot men det ökar snabbt. Dags för ett räkneexempel:

Variabel	Värde
Genomsnittlig skuldkvot (disponibel inkomst)	370%
Ökningstakt lån	7,7%
Genomsnittlig löneutveckling	2,50%
Genomsnittlig lön privat sektor	37 724 kr
Genomsnittlig skattesats	49%
Disponibel inkomst (efter skatt, exkl bidrag)	19 239 kr
Disponibel årsinkomst	230 871 kr

Om man slår ut detta på 10 år blir resultatet ungefär så här:

Om lönerna och skulderna fortsätter att öka i samma takt har alltså medelsvensson en skuldkvot på cirka 600% om 10 år.

Det ser värre ut i våra våra storstadsområden där 17% redan idag har mer än 600% i skuldkvot. Med samma exempel slutar man då en skuldkvot på 984% om 10 år justerat för något högre genomsnittlig årsinkomst.

Som en bonus vill nu två fastighetsprofessorer att staten skall garantera lån till de som inte har råd. Subprime tror jag Amerikanarna kallar det, men vi känner fenomenet bäst som "finanskrisen".

Håll nu bara tummarna för att marknaden inte höjer risken för svenska bostadsobligationer (se blogginlägg om lågkonjunktur) för då sticker marknadsräntorna snabbare än Svensson hinner binda lånet på 3-månadersräntan. Tänt var det här.

Icke-inflationen

Tidigare var definitionen av inflation att penningmängden ökade, men numer menar man att det är pengarnas värde som är det väsentliga, d.v.s. vad man får man för 100 kronor. 

Om det investeras och produceras ökar alltså värdet på pengarna. Vill man då hålla priset på valutan på en viss nivå jämfört med andra länder som Riksbanken vill måste man alltså trycka mer pengar.

Penningmängden ökar just med cirka 8%

Penningmängdens utveckling, årstakt per år (%)

Så är det då tillväxt och värdefulla investeringar som driver penningmängden?

Nja, tack vare, eller på grund av, nervösa centralbankers expansiva penningpolitik med negativa räntor och obligationsköp ökar hushållens lån i nästan exakt samma takt, d.v.s. ca 8%.  Pengar är alltså skulder. Det är givetvis mestadels bostadslån vi talar om vilket du kan läsa om på bloggen.

Det byggs förvisso en och annan bostad men till stor del säljs samma bostad om och om igen till allt högre pris. Priset ökar medan värdet är konstant (det är ju samma hus) eller till och med minskar på grund av åldersavskrivning.

Skulderna växer för övrigt snabbare än BNP, vilket går att läsa om på bland annat Cornucopia.

Pengar skapas alltså till stor del genom svenska bostadslån, och vad som händer med värdet på Svenska kronor om bostadsmarknaden kollapsar är inte så svårt att gissa. Inte heller är det svårt att gissa vad som händer om det trycks pengar i snabbare takt än riktiga produktionsökningar och investeringar.

Icke-inflationen

Tidigare var definitionen av inflation att penningmängden ökade, men numer menar man att det är pengarnas värde som är det väsentliga, d.v.s. vad man får man för 100 kronor. 

Om det investeras och produceras ökar alltså värdet på pengarna. Vill man då hålla priset på valutan på en viss nivå jämfört med andra länder som Riksbanken vill måste man alltså trycka mer pengar.

Penningmängden ökar just med cirka 8%

Penningmängdens utveckling, årstakt per år (%)

Så är det då tillväxt och värdefulla investeringar som driver penningmängden?

Nja, tack vare, eller på grund av, nervösa centralbankers expansiva penningpolitik med negativa räntor och obligationsköp ökar hushållens lån i nästan exakt samma takt, d.v.s. ca 8%.  Pengar är alltså skulder. Det är givetvis mestadels bostadslån vi talar om vilket du kan läsa om på bloggen.

Det byggs förvisso en och annan bostad men till stor del säljs samma bostad om och om igen till allt högre pris. Priset ökar medan värdet är konstant (det är ju samma hus) eller till och med minskar på grund av åldersavskrivning.

Skulderna växer för övrigt snabbare än BNP, vilket går att läsa om på bland annat Cornucopia.

Pengar skapas alltså till stor del genom svenska bostadslån, och vad som händer med värdet på Svenska kronor om bostadsmarknaden kollapsar är inte så svårt att gissa. Inte heller är det svårt att gissa vad som händer om det trycks pengar i snabbare takt än riktiga produktionsökningar och investeringar.

Sverige 2.0

Det kommer allt fler pessimistiska rapporter (IMF, EU, tankesmedjor  osv)  om utsikterna för Sveriges ekonomi, men vem lyssnar när det är fullt ös i bilhallarna och trångt på bostadsvisningarna?

• Riksbanken gasar i nedförsbacke och bakom sitter politiker som håller för ögonen.  Ekonomin växer förstås inte för att det trycks mer pengar.  
• Nytryckta pengar går rakt in i bostäderna där samma villa säljs om och om igen med nya prisrekord, samtidigt som det byggs för lite.
• Svenskarnas skulder skenar och vi har en (jämförbart) stor finanssektor som riskerar att sänka landet vid nästa kris.
• BNP växer när det väller in migranter, men har det upplevda välståndet för medborgarna blivit bättre? Offentliga sektorn närmar sig en kollaps.
• Landet avindustrialiseras och ersätts med tjänsteproduktion och konsumtion. Att två personer klipper varandras gräsmatta mot betalning ökar BNP men inte välståndet. 

De här faktorerna kan förstås samverka och leda till en mardröm. Det är inte allt för svårt att tänka sig en situation där världsekonomin saktar ned, konsumtionen minskar och Sverige samtidigt sitter med försörjningsansvar för hundratusentals flyktingar. Vad händer då med lånebubblan?

Det enda vi kan vara något så där säkra på är att våra politiker fortsätter blunda och hoppas på det bästa för ingen vill ju skapa dålig stämning på festen. 

Ekonomi är läran om hushållning av begränsade resurser, och det enda sättet att skapa riktigt välstånd är genom produktion/effektivisering. Sverige lever på gamla meriter, det är dags för Sverige 2.0:

1. 1)      Bättre förutsättningar till företag, att starta och växa ett företag är ett riktigt Sisyfosarbete

   2)      Det måste bli mindre kostsamt att anställa, ROT-avdragets succé visar vad som är möjligt

   3)      För att Industrin skall leva måste de ha god tillgång till konkurrenskraftig energi

   4)      Det skall löna sig att arbeta, Sverige har en av världens högsta skatter på arbete

   5)      Migrationsvolymen måste anpassas till de ekonomiska förutsättningarna

   6)      Sverige konkurrerar i en global värld, skolan måste vara i världsklass

   7)      Investeringar i t.ex. infrastruktur lägger grunden för framtida välstånd

   8)      Det måste finnas bostäder där jobben finns, bostadsmarknaden måste reformeras

   9)      Staten skall fokusera på sina kärnuppgifter, och hålla hårt i skattepengarna

   
   

   10)   Ingen som är frisk skall leva på bidrag utan att också bidra till samhället

Det här grundläggande koncept som även den mest borttappade lokalpolitiker borde förstå. För att inte tala om våra proffspolitiker som kanske borde lägga mindre tid på populistiska symbolfrågor och istället rulla upp skjortärmarna.

Handen på hjärtat, vad har partiet du röstade på sist egentligen åstadkommit för att skapa ett starkare Sverige?

Mer makt till finansinspektionen

Idag skriver Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen  i Dagens Nyheter att Finansinspektionen behöver större inflytande över den finansiella stabiliteten, t.ex. frågan om svenskarnas bostadsskulder.

Ett huvudargument är att frågan om hushållens ekonomi handlar om politik (finansinspektionen är till skillnad ifrån riksbanken inte en oberoende myndighet).

Det är svårt att säga emot, men nästan lika svårt att tänka sig att några av våra politiker skulle vara lämpade att ta svåra ekonomiska beslut. Faktum är att politiker redan har haft lång tid på sig att se över amorteringskrav, ränteavdrag, fastighetsskatter o.s.v. utan att egentligen åstadkomma någonting.

Kanske vore det till och med bättre om det sköttes helt utanför politiken, och istället utifrån vad som faktiskt vore bäst oavsett politiska hänsyn? Det för snabbt tankarna till Riksbanken som genom ett heligt krig mot inflationen gasar Sverige mot avgrunden med minusräntor.

Har vi verkligen bara att välja på pest eller kolera?

Bankföreningen kritiserar skuldkvotstaket

Bankinspektionen burrar upp fjädrarna och framstår allt mer som en myndighet, och bankerna själva är mer institutioner  än företag. I själv verket är de ett gäng riskvilliga kreditsäljare som kör så det ryker.

Inget fel med det, men det gäller att läsa mellan raderna. Som idag när bankföreningen tar bladet ifrån munnen i dagens industri.

Kort sagt kan man sammanfatta det med att bankerna inte tycker att skuldläget är allvarligt, trots att vi svenskar är en av världens mest belånade folk (tvåa efter Japan). Finansinspektionen riskerar att förstöra stämningen på kalaset, och det trevligaste för alla vore ju om staten som vanligt plockade upp notan.

Skulderna ökar igen

Idag kom siffror på att bolånen fortsätter öka med 7% i årstakt. Det blir 230 nya miljarder till skuldberget och 210 av dessa var bolån.

Nu är det inte nybyggande vi talar om, utan alltså mest om Svenskar som säljer gamla bostäder till varandra om och om igen för allt högre priser.

DI skriver att hushållens genomsnittliga bolåneränta för nya avtal är 1,60 procent jämfört med 1,81 procent ett år tidigare.

Arturo Arques, privatekonom på Swedbank säger vidare till DI att:

"Bakgrunden till låneexplosionen är de snabbt stigande bostadspriserna. 1986 kostade en tvårummare i Vallentuna 2,5 mil utanför Stockholm 50.000 kronor, motsvarande en halv årslön för en industriarbetare. I dag kostar samma lägenhet närmare 2 Mkr, vilket motsvarar sex årslöner."

Med andra ord så stiger bostadspriserna mycket snabbare än lönerna, men kostnaden hålls konstant tack vare de låga räntorna. Det kan du tacka centralbankerna runt om i världen för.

Den intressanta frågan är därför om någon vågar höja räntorna igen. Det skulle slå stenhårt mot konsumtionen och tillväxten skulle tvärnita.

Som vanligt är man mer orolig för grannen än sin ekonomi.

Skulle marknadens förtroende för huslånen rubbas höjer marknaden direkt priset på risk och bankernas upplåning blir dyrare. Då sticker räntorna ändå.

Högt värderade och belånade tillgångar är dock givetvis mer riskfyllda än det omvända.

Hushållens skulder

Jag har tidigare kommenterat amorteringstvånget, men idag meddelar finansinspektionen att även gamla lån skall omfattas.

Bankmaffian som annars börjar bli lite smånervösa av skuldberget är inte sena att protestera. Hur skulle det se ut om man inte fick låna på huset till en ny bil eller en Thailandsresa?

Det kan låta som en myt men 25 % av bolånekunderna använder tydligen bostaden som bankomat enligt Demoskop. Hoppla.

Någon större effekt på svenskarnas skuldberg lär det inte bli. Skulderna ökar snabbt

http://www.ekonomifakta.se/Fakta/Ekonomi/Hushallens-ekonomi/Hushallens-skulder/

Apropå statistik så har europaportalen ett mycket bra interaktivt verktyg som visar hur det ser ut i Europa. Sverige närmar sig nu Grekland med hög fart.

http://www.europaportalen.se/2015/02/unik-studie-europeiska-skuldbergen-vaxer

Vi verkar leva på lånad tid med lånade pengar. Det räcker med att skulderna slutar växa för att världsekonomin skall krympa. Skulle vi faktiskt börja betala tillbaka skulderna är det godnatt.

Slutar det med depression, massiva skuldavskrivningar eller någon form av folkets revolution mot kreditgivarna? Tänk inte på det, vi lånar vidare och bjuder över varandra på skruttiga 60-talsvillor.

The sky's the limit!

ROT-avdrag

Nu har det gått ett tag sedan avdraget för renovering och tillbyggnad (ROT) förändrades, eller kanske försämrades är ett bättre ordval enligt vissa.

Tidigare har vi hört byggbranschen spå sju svåra år och de kan få rätt enligt DI och  SVD.

Idag dyker byggmaterialhandlarna upp som gubben i lådan och sänker argumenten ifrån byggföretagens lobbyister. Något förvånat kommenterar de i Dagens Industri att försäljningen inte alls påverkats negativt, kanske snarare tvärtom.

Men om fler börjar göra saker själva istället borde väl inte just handeln med byggvaror förändras särskilt mycket? Dom bör hur som helst inte korka upp riktig ännu. I en annan artikel kan man nämligen läsa att även utökningar av bostadslån skall täckas av amorteringskravet. Ouch.

Frågan är varför staten skall subventionera vissa specifika branscher. Varför kan jag inte reparera bilen med någon form av avdrag? Eller få håret klippt? Problemet med svarta inkomster finns i många branscher och nog skulle det kunna skapas nya jobb enilgt samma modell.

Vem skall bli först med det uppenbara - att istället sänka skatten på allt arbete!

Amorteringstvång

Frågan om amorteringar har debatterats flitigt. En del menar att amorteringstvång hindrar unga ifrån att skaffa sig en lägenhet på Södermalm, medan fundamentalistiska ekonomer menar att lån faktiskt skall betalas tillbaka.

Den ena pratar om amorteringsfritt och den andra om amorteringstvång.

Bostadsbrist har de varit länge i Stockholm, men en prisexplosion blev det först när vi fick låna pengar billigt. 

Tar man bort den oändliga tillgången på statligt subventionerade krediter lär priserna på bostadsmarknaden backa. Men utan höga priser och krediter lär det byggas för lite. 

Husföretagen har därför lobbat för att nyproduktion skall vara undantaget, men det visade sig skapa problem när bostaden skulle ut på andrahandsmarknaden.

Nu meddelar i alla fall bankföreningen att man inte kan ta för givet att det blir amorteringsfritt även om du köper eller bygger nytt.

Kanske lika bra. Problemet med reglering är att när man petar på ett ställe så blir det problem på ett annat.

Om inte annat borde kanske just dom som mest behöver låna pengar också kunna betala tillbaka. Vem vill sitta med massa lån när bara den magra pensionen återstår?

Konjunkturläget

Räntesänkningar på andra sidan nollstrecket skapar inga rubriker längre och idag var det dags igen.
Inget verkar bita, men än så länge tuffar börsen och bostadspriserna på.

Kanske lika bra att somna om? Låt oss titta på några konjunkturindikatorer.

En viktig indikator är Baltic dry index som kort sagt visar priser för att transportera varor med fartyg.
När du och jag köper färre prylar blir det alltså färre transporter och vice versa.

En snabb titta på yahoo finance visar att indexet nu är på 5-års lägsta:

Faktum är indexet inte varit så här lågt sedan det skapades på 1980-talet.

Men det behövs ju råvaror för att tillverka saker också, så hur går det då för dessa?

Fakta ifrån Avanza per den 2016-03-10

Råvara	Tidsperiod	Förändring
Koppar	3 år	-36,18%
Olja	3 år	-63,39%
Aluminium	3 år	-17,74%
Järnmalm	3 år	-68,76%

Frågor på det?

Räntesänkningar

Så var det dags igen, ECB sänker styrräntan och drar igång sedelpressarna. Nåväl, de är i gott sällskap. Alla världens centralbanker verkar gå all-in för att skapa tillväxt. Det enda som verkar växa är börskurser och bostadspriser.

På vilket sätt vi alla skulle få ett bättre liv genom att penninmängden och priserna ökar verkar ingen kunna eller vilja förklara. För några riktiga investeringar verkar inte räntesänkningarna leda till.

Den stora bomben är att alla de nytrycka pengarna går rätt ner i fickorna hos de som redan har mest d.v.s. de som äger bostäder och aktier. Vi bevittnar den största förmögenhetsöverföringen i modern tid.

Cirkulera, här finns inget att se.