Visar inlägg med etikett politik. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett politik. Visa alla inlägg

måndag 28 augusti 2017

Utvisningar till Afghanistan

Idag skriver Thord Eriksson en relativt hårt vinklad debattartikel om "myten" att det skulle vara förhållandevis säkert i Afghanistan.



För det första har Thord Eriksson, i likhet med många andra debattörer, sannolikt inte varit på plats i Afghanistan och det är därför oklart med vilken auktoritet han uttalar sig.

För det andra verkar många andra länder inte ha några problem att utvisa till Afghanistan, ex Tyskland.

För det tredje menar källor på plats, t.ex Hamid som driver en skola där, att det inte innebär en säker död att vistas i landet (vilket därmed även torde vara empiriskt bevisat).

Migrationsverket skriver själva att "Situationen är trots en gradvis försämring inte sådan att alla som kommer från Afghanistan, i likhet med exempelvis situationen i Syrien, enligt lagstiftningen per automatik kan få skydd i Sverige"

Att kategoriskt säga att säkerhetsläget är så illa att utvisningar inte kan genomföras är helt enkelt onyanserat.

Då måste vi ställa oss frågan om det, med hänsyn till de begränsade resurserna, finns andra som har större behov av vår hjälp, till exempel människor ifrån länder där det faktiskt är krig.

Att ett stort antal flyktingar ifrån Afghanistan sannolikt lämnat falska uppgifter om bl.a. falskt ålder för att få fördelar är bekymmersamt, men samtidigt en annan fråga. Den som lämnar falska uppgifter för sin asylansökan, oavsett land, borde inte få asyl alls.

Alla har rätt till sin åsikt, men det är just åsikter. När det gäller viktiga beslut som asylfrågor bör vi hellre lite på myndigheter och människor som lever på plats än på inhemska opinionsbildares personliga åsikter.

lördag 6 augusti 2016

Våldtäktskommisionen

Sverige behöver en våldtäktskommission

I sommar har vi nästan dagligen kunnat läsa om övergrepp och våldtäkter. Bakom varje rubrik finns en kvinna som traumatiserats för livet. Enligt BRÅ har antalet anmälda sexualbrott nästan dubblats på 10 år och utvecklingen är tydligt på väg åt fel håll. Kvinnor  har all anledning att vara mycket oroade.



Samtidigt tar samhället tar på sig allt fler uppgifter, allt ifrån att bygga sportanläggningar till att hjälpa människor på andra kontinenter.  Statens allra mest grundläggande och viktigaste uppgift måste ändå att skydda landets invånare. Det har staten att misslyckas med, vilket är helt oacceptabelt.

Normalt är det medborgarna som begär hjälp av polisen, men numer efterfrågar polisen regelbundet vår hjälp att fånga sexförbrytare.  Sverige har också avsevärt färre poliser än de flesta andra EU-länder (2st per invånare jämfört med ett EU-genomsnitt på 3,5) och bara ett fåtal (ca 14% )  fall klaras upp. 

Inte blir det lättare för att polisen och media konsekvent utelämnar signalement med hänvisning till olika policy. Hur skall kvinnor kunna göra en riskbedömning om inte hotbilden är känd, och hur effektivt fångas dessa gärningsmän utan signalement?
En del debattörer menar att män i allmänhet är kollektivt skyldiga, men flera uppgifter antyder på att det kan finnas andra gemensamma nämnare bakom den stora ökningen av övergrepp. I polisens lägesrapport från maj (d.v.s. innan sommaren) framgår till exempel att asylsökande ungdomar vanligtvis ligger bakom övergrepp i simhallar och i grupp på offentliga platser för att bara ge ett exempel.

Vi är skyldiga svenska kvinnor att ta reda på reda på vad som kan ligga bakom den tragiska utvecklingen. Alla fakta måste upp på bordet! Därefter måste en rad koordinerade åtgärder genomföras. Här kommer några förslag för att sätta bollen i rullning:
  •           Översyn av sexualbrottslagar och hur dessa tillämpas
  •           Detaljerade uppgifter ex gärningsmännens demografi i brottsstatistiken
  •           Tuffare straffskalor, särskilt för återfallsförbrytare. De skall bort ifrån gatan.
  •           Användning av DNA-register
  •           Ålderskontroll då det behövs för att fastställa rätt straff
  •           Publicering av signalement i större utsträckning, inga fler kod 291 eller liknande
  •           Ökade krav på kameraövervakning och ordningsvakter vid offentliga evenemang
  •           Ökad polisnärvaro på gator och torg, prioritering av våldsbrott
  •           Mer resurser för att utreda och lagföra brott
  •           Utvisningar av utländskt födda förövare
  •           Förebyggande arbete bland riskgrupper
  •           Information till riskgrupper om svensk lag & norm, t.ex information till migranter
Nu under sommaren, då övergreppen eskalerat, går myndighetsanvariga och folkvalda på semester. Alla behöver semester, men det saknas ett krismedvetande. Läget är akut och vi kan inte stillasittande tillåta denna utveckling att fortsätta.

Sverige behöver en våldtäktskommission som snabbt, och utan politiska hänsyn, föreslår åtgärder för att öka kvinnors trygghet.

lördag 21 maj 2016

Sverige 2.0

Det kommer allt fler pessimistiska rapporter (IMF, EU, tankesmedjor  osv)  om utsikterna för Sveriges ekonomi, men vem lyssnar när det är fullt ös i bilhallarna och trångt på bostadsvisningarna?
  • Riksbanken gasar i nedförsbacke och bakom sitter politiker som håller för ögonen.  Ekonomin växer förstås inte för att det trycks mer pengar.  
  • Nytryckta pengar går rakt in i bostäderna där samma villa säljs om och om igen med nya prisrekord, samtidigt som det byggs för lite.
  • Svenskarnas skulder skenar och vi har en (jämförbart) stor finanssektor som riskerar att sänka landet vid nästa kris.
  • BNP växer när det väller in migranter, men har det upplevda välståndet för medborgarna blivit bättre? Offentliga sektorn närmar sig en kollaps.
  • Landet avindustrialiseras och ersätts med tjänsteproduktion och konsumtion. Att två personer klipper varandras gräsmatta mot betalning ökar BNP men inte välståndet. 
De här faktorerna kan förstås samverka och leda till en mardröm. Det är inte allt för svårt att tänka sig en situation där världsekonomin saktar ned, konsumtionen minskar och Sverige samtidigt sitter med försörjningsansvar för hundratusentals flyktingar. Vad händer då med lånebubblan?

Det enda vi kan vara något så där säkra på är att våra politiker fortsätter blunda och hoppas på det bästa för ingen vill ju skapa dålig stämning på festen. 



Ekonomi är läran om hushållning av begränsade resurser, och det enda sättet att skapa riktigt välstånd är genom produktion/effektivisering. Sverige lever på gamla meriter, det är dags för Sverige 2.0:
  1. 1)      Bättre förutsättningar till företag, att starta och växa ett företag är ett riktigt Sisyfosarbete
    2)      Det måste bli mindre kostsamt att anställa, ROT-avdragets succé visar vad som är möjligt
    3)      För att Industrin skall leva måste de ha god tillgång till konkurrenskraftig energi
    4)      Det skall löna sig att arbeta, Sverige har en av världens högsta skatter på arbete
    5)      Migrationsvolymen måste anpassas till de ekonomiska förutsättningarna
    6)      Sverige konkurrerar i en global värld, skolan måste vara i världsklass
    7)      Investeringar i t.ex. infrastruktur lägger grunden för framtida välstånd
    8)      Det måste finnas bostäder där jobben finns, bostadsmarknaden måste reformeras
    9)      Staten skall fokusera på sina kärnuppgifter, och hålla hårt i skattepengarna

    10)   Ingen som är frisk skall leva på bidrag utan att också bidra till samhället
Det här grundläggande koncept som även den mest borttappade lokalpolitiker borde förstå. För att inte tala om våra proffspolitiker som kanske borde lägga mindre tid på populistiska symbolfrågor och istället rulla upp skjortärmarna.

Handen på hjärtat, vad har partiet du röstade på sist egentligen åstadkommit för att skapa ett starkare Sverige?

måndag 21 mars 2016

Sverigedemokraterna på Östermalm

Nu går DN in i andra andningen och skriver om sverigedemorakternas framväxt på Östermalm.



Även om detta kanske pågått i det tysta verkar stödet för SD ha blivit allt mer accepterat.

Det känns som att det går att göra en intressant iakttagelse här. Så länge man inte känner sig hotad är man inte heller beredd att acceptera några sociala besvär genom att stödja SD.

Många av de som lever närmare problemet och som blivit direkt påverkade av t.ex. mindre resurser i välfärden, bostadsbrist, brottslighet  reagerade för länge sedan. Bland eliten har det varit ganska tyst.

Många höginkomsttagare och högutbildade kommer i kontakt med människor ifrån andra kulturer i t.ex. sitt arbete. Den stora skillnaden är att detta är högutbildade personer ifrån deras egen värld, kanske till och med utbildade någonstans i väst.

När man nu börjar se och höra om till exempel Marockanska gatubarn som skapar kalabalik på stan, eller om flyktingbostäder i city så blir det en annan sak.

När får vi en reaktion ifrån invånarna på Södermalm eller journalisteliten i Bromma?





Ideologi eller pragmatism

Idag är Juholt ute och sågar (DI  DN SVD mfl) Socialdemokraterna, och det har varit en strid ström av uttalanden om att socialdemokraterna måste gå tillbaka till en tydligare ideologisk politik.

Socialdemokraternas självkritik börjar mer påminna om något som en självdiagnoserande google-hypokondriker skulle ägna sig åt. Självamputering någon?



Det är oklart för mig på vilket sätt mer ideologi skulle hjälpa när det var mindre än hälften av befolkningen faktiskt röstade på densamma.

Vore det kanske inte bättre om regeringen, och socialdemokraterna som stadsbärande parti, tog ansvar för hela befolkningen?

Jag avslutar med några tips på hur regeringen kan ytterligare minska stödet i opinionen:

  1. Ta ideologiska beslut som inte är baserade på fakta eller erfarenhet
  2. Strunta i vad majoriteten som inte röstade på regeringspartierna tycker
  3. Försvara dåliga beslut eller skyll allting på tidigare regeringar
  4. Ignorera signaler ifrån folket, näringslivet eller omvärlden
  5. Förklara inte hur högre skatter och ökad invandring gör Sverige bättre
Lycka till med självkritiken