Svenskarnas skulder

Det har varit en del skriverier om hushållens lån, bostadspriser och liknande sista tiden. Många är oroliga och finansinspektionen har till och med kallat in bankerna för en uppläxning.

Anders borg låtsas som att det regnar och slänger i förbigående ut sig att en krasch nog är oundviklig. Deniability brukar det kallas i Amerikanska thrillers.

Det totala förnekandet av inflationen fortsätter fastän penningmängden ökar med cirka 8% /år, vilket "råkar" vara lika mycket som skuldökningen i landet för den som undrar hur pengar skapas. Du kan läsa mer om icke-inflationen på bloggen.

Hushållens bolåneskulder (SCB)

Miljarder kr (vänster), Årlig procentuell tillväxttakt (höger)

Så hur hållbar är då den här utvecklingen? Det är redan känt att Svenskar är bland de högst belånade i världen.  Redan 2014 låg vi på en hedrande andraplats med en skuldkvot 295% om man räknar samtliga skulder (privat, företag, offentliga).  När Grekland låg på 170% darrade världsekonomin.

Medelsvensson ligger på 370% i skuldkvot men det ökar snabbt. Dags för ett räkneexempel:

Variabel	Värde
Genomsnittlig skuldkvot (disponibel inkomst)	370%
Ökningstakt lån	7,7%
Genomsnittlig löneutveckling	2,50%
Genomsnittlig lön privat sektor	37 724 kr
Genomsnittlig skattesats	49%
Disponibel inkomst (efter skatt, exkl bidrag)	19 239 kr
Disponibel årsinkomst	230 871 kr

Om man slår ut detta på 10 år blir resultatet ungefär så här:

Om lönerna och skulderna fortsätter att öka i samma takt har alltså medelsvensson en skuldkvot på cirka 600% om 10 år.

Det ser värre ut i våra våra storstadsområden där 17% redan idag har mer än 600% i skuldkvot. Med samma exempel slutar man då en skuldkvot på 984% om 10 år justerat för något högre genomsnittlig årsinkomst.

Som en bonus vill nu två fastighetsprofessorer att staten skall garantera lån till de som inte har råd. Subprime tror jag Amerikanarna kallar det, men vi känner fenomenet bäst som "finanskrisen".

Håll nu bara tummarna för att marknaden inte höjer risken för svenska bostadsobligationer (se blogginlägg om lågkonjunktur) för då sticker marknadsräntorna snabbare än Svensson hinner binda lånet på 3-månadersräntan. Tänt var det här.

Icke-inflationen

Tidigare var definitionen av inflation att penningmängden ökade, men numer menar man att det är pengarnas värde som är det väsentliga, d.v.s. vad man får man för 100 kronor. 

Om det investeras och produceras ökar alltså värdet på pengarna. Vill man då hålla priset på valutan på en viss nivå jämfört med andra länder som Riksbanken vill måste man alltså trycka mer pengar.

Penningmängden ökar just med cirka 8%

Penningmängdens utveckling, årstakt per år (%)

Så är det då tillväxt och värdefulla investeringar som driver penningmängden?

Nja, tack vare, eller på grund av, nervösa centralbankers expansiva penningpolitik med negativa räntor och obligationsköp ökar hushållens lån i nästan exakt samma takt, d.v.s. ca 8%.  Pengar är alltså skulder. Det är givetvis mestadels bostadslån vi talar om vilket du kan läsa om på bloggen.

Det byggs förvisso en och annan bostad men till stor del säljs samma bostad om och om igen till allt högre pris. Priset ökar medan värdet är konstant (det är ju samma hus) eller till och med minskar på grund av åldersavskrivning.

Skulderna växer för övrigt snabbare än BNP, vilket går att läsa om på bland annat Cornucopia.

Pengar skapas alltså till stor del genom svenska bostadslån, och vad som händer med värdet på Svenska kronor om bostadsmarknaden kollapsar är inte så svårt att gissa. Inte heller är det svårt att gissa vad som händer om det trycks pengar i snabbare takt än riktiga produktionsökningar och investeringar.

Icke-inflationen

Tidigare var definitionen av inflation att penningmängden ökade, men numer menar man att det är pengarnas värde som är det väsentliga, d.v.s. vad man får man för 100 kronor. 

Om det investeras och produceras ökar alltså värdet på pengarna. Vill man då hålla priset på valutan på en viss nivå jämfört med andra länder som Riksbanken vill måste man alltså trycka mer pengar.

Penningmängden ökar just med cirka 8%

Penningmängdens utveckling, årstakt per år (%)

Så är det då tillväxt och värdefulla investeringar som driver penningmängden?

Nja, tack vare, eller på grund av, nervösa centralbankers expansiva penningpolitik med negativa räntor och obligationsköp ökar hushållens lån i nästan exakt samma takt, d.v.s. ca 8%.  Pengar är alltså skulder. Det är givetvis mestadels bostadslån vi talar om vilket du kan läsa om på bloggen.

Det byggs förvisso en och annan bostad men till stor del säljs samma bostad om och om igen till allt högre pris. Priset ökar medan värdet är konstant (det är ju samma hus) eller till och med minskar på grund av åldersavskrivning.

Skulderna växer för övrigt snabbare än BNP, vilket går att läsa om på bland annat Cornucopia.

Pengar skapas alltså till stor del genom svenska bostadslån, och vad som händer med värdet på Svenska kronor om bostadsmarknaden kollapsar är inte så svårt att gissa. Inte heller är det svårt att gissa vad som händer om det trycks pengar i snabbare takt än riktiga produktionsökningar och investeringar.

Sverige 2.0

Det kommer allt fler pessimistiska rapporter (IMF, EU, tankesmedjor  osv)  om utsikterna för Sveriges ekonomi, men vem lyssnar när det är fullt ös i bilhallarna och trångt på bostadsvisningarna?

• Riksbanken gasar i nedförsbacke och bakom sitter politiker som håller för ögonen.  Ekonomin växer förstås inte för att det trycks mer pengar.  
• Nytryckta pengar går rakt in i bostäderna där samma villa säljs om och om igen med nya prisrekord, samtidigt som det byggs för lite.
• Svenskarnas skulder skenar och vi har en (jämförbart) stor finanssektor som riskerar att sänka landet vid nästa kris.
• BNP växer när det väller in migranter, men har det upplevda välståndet för medborgarna blivit bättre? Offentliga sektorn närmar sig en kollaps.
• Landet avindustrialiseras och ersätts med tjänsteproduktion och konsumtion. Att två personer klipper varandras gräsmatta mot betalning ökar BNP men inte välståndet. 

De här faktorerna kan förstås samverka och leda till en mardröm. Det är inte allt för svårt att tänka sig en situation där världsekonomin saktar ned, konsumtionen minskar och Sverige samtidigt sitter med försörjningsansvar för hundratusentals flyktingar. Vad händer då med lånebubblan?

Det enda vi kan vara något så där säkra på är att våra politiker fortsätter blunda och hoppas på det bästa för ingen vill ju skapa dålig stämning på festen. 

Ekonomi är läran om hushållning av begränsade resurser, och det enda sättet att skapa riktigt välstånd är genom produktion/effektivisering. Sverige lever på gamla meriter, det är dags för Sverige 2.0:

1. 1)      Bättre förutsättningar till företag, att starta och växa ett företag är ett riktigt Sisyfosarbete

   2)      Det måste bli mindre kostsamt att anställa, ROT-avdragets succé visar vad som är möjligt

   3)      För att Industrin skall leva måste de ha god tillgång till konkurrenskraftig energi

   4)      Det skall löna sig att arbeta, Sverige har en av världens högsta skatter på arbete

   5)      Migrationsvolymen måste anpassas till de ekonomiska förutsättningarna

   6)      Sverige konkurrerar i en global värld, skolan måste vara i världsklass

   7)      Investeringar i t.ex. infrastruktur lägger grunden för framtida välstånd

   8)      Det måste finnas bostäder där jobben finns, bostadsmarknaden måste reformeras

   9)      Staten skall fokusera på sina kärnuppgifter, och hålla hårt i skattepengarna

   
   

   10)   Ingen som är frisk skall leva på bidrag utan att också bidra till samhället

Det här grundläggande koncept som även den mest borttappade lokalpolitiker borde förstå. För att inte tala om våra proffspolitiker som kanske borde lägga mindre tid på populistiska symbolfrågor och istället rulla upp skjortärmarna.

Handen på hjärtat, vad har partiet du röstade på sist egentligen åstadkommit för att skapa ett starkare Sverige?

Köpcentrum vs e-handel

Det investeras fortfarande friskt i olika butikscentrum runt storstäderna. Det har länge höjts varningar om överetablering och en del experter menar att det kommer bli svårt för alla köpcentrum att överleva.

USA som oftast ligger steget före har redan en sajt som heter deadmalls.com.

Förutom konkurrensen mellan köpcentrum så finns också e-handeln som växer så det knakar. 2015 blev det 20% tillväxt jämfört med året innan. Det är allt fler som tror att e-handel kommer fortsätta ta en större del av kakan.

Flera e-handlare startar nu fysiska lagerbutiker, senaste var det SIBA som ändrade strategi. I England, där e-handeln är mycket utvecklad, börjar en del butiker i köpcentrum förvandlas till just ställen för varuutlämning åt e-handelsbutiker. Dagens Industri spekulerar i att det till att börja med är främst fristående butiker och/eller mindre centrum som drabbas.

Samtidigt blir de stora allt mer inriktade mot underhållning, vilket man tydligt kan se på några av världens största köpcentrum, som mestadels ligger i asien. Man kan inte beskylla t.ex. förenade arabemiraten för att vara försiktiga.

Än har inte riskkapitalisterna gett upp och det planeras flera stora köpcentrum, t.ex. norr om Stockholm.

Vem behöver egentligen ytterligare ett centrum med exakt samma affärer? Eller ett där du lätt hittar 50 klädaffärer men aldrig den där specialbutiken för din hobby.

Kommer kunderna vilja fortsätta trängas och stå i kö på sin lediga tid, eller tar e-handeln över allt mer?

Mer makt till finansinspektionen

Idag skriver Finansinspektionens generaldirektör Erik Thedéen  i Dagens Nyheter att Finansinspektionen behöver större inflytande över den finansiella stabiliteten, t.ex. frågan om svenskarnas bostadsskulder.

Ett huvudargument är att frågan om hushållens ekonomi handlar om politik (finansinspektionen är till skillnad ifrån riksbanken inte en oberoende myndighet).

Det är svårt att säga emot, men nästan lika svårt att tänka sig att några av våra politiker skulle vara lämpade att ta svåra ekonomiska beslut. Faktum är att politiker redan har haft lång tid på sig att se över amorteringskrav, ränteavdrag, fastighetsskatter o.s.v. utan att egentligen åstadkomma någonting.

Kanske vore det till och med bättre om det sköttes helt utanför politiken, och istället utifrån vad som faktiskt vore bäst oavsett politiska hänsyn? Det för snabbt tankarna till Riksbanken som genom ett heligt krig mot inflationen gasar Sverige mot avgrunden med minusräntor.

Har vi verkligen bara att välja på pest eller kolera?

Bankföreningen kritiserar skuldkvotstaket

Bankinspektionen burrar upp fjädrarna och framstår allt mer som en myndighet, och bankerna själva är mer institutioner  än företag. I själv verket är de ett gäng riskvilliga kreditsäljare som kör så det ryker.

Inget fel med det, men det gäller att läsa mellan raderna. Som idag när bankföreningen tar bladet ifrån munnen i dagens industri.

Kort sagt kan man sammanfatta det med att bankerna inte tycker att skuldläget är allvarligt, trots att vi svenskar är en av världens mest belånade folk (tvåa efter Japan). Finansinspektionen riskerar att förstöra stämningen på kalaset, och det trevligaste för alla vore ju om staten som vanligt plockade upp notan.