Våldtäktskommisionen

Sverige behöver en våldtäktskommission

I sommar har vi nästan dagligen kunnat läsa om övergrepp och våldtäkter. Bakom varje rubrik finns en kvinna som traumatiserats för livet. Enligt BRÅ har antalet anmälda sexualbrott nästan dubblats på 10 år och utvecklingen är tydligt på väg åt fel håll. Kvinnor  har all anledning att vara mycket oroade.

Samtidigt tar samhället tar på sig allt fler uppgifter, allt ifrån att bygga sportanläggningar till att hjälpa människor på andra kontinenter.  Statens allra mest grundläggande och viktigaste uppgift måste ändå att skydda landets invånare. Det har staten att misslyckas med, vilket är helt oacceptabelt.

Normalt är det medborgarna som begär hjälp av polisen, men numer efterfrågar polisen regelbundet vår hjälp att fånga sexförbrytare.  Sverige har också avsevärt färre poliser än de flesta andra EU-länder (2st per invånare jämfört med ett EU-genomsnitt på 3,5) och bara ett fåtal (ca 14% )  fall klaras upp. 

Inte blir det lättare för att polisen och media konsekvent utelämnar signalement med hänvisning till olika policy. Hur skall kvinnor kunna göra en riskbedömning om inte hotbilden är känd, och hur effektivt fångas dessa gärningsmän utan signalement?

En del debattörer menar att män i allmänhet är kollektivt skyldiga, men flera uppgifter antyder på att det kan finnas andra gemensamma nämnare bakom den stora ökningen av övergrepp. I polisens lägesrapport från maj (d.v.s. innan sommaren) framgår till exempel att asylsökande ungdomar vanligtvis ligger bakom övergrepp i simhallar och i grupp på offentliga platser för att bara ge ett exempel.

Vi är skyldiga svenska kvinnor att ta reda på reda på vad som kan ligga bakom den tragiska utvecklingen. Alla fakta måste upp på bordet! Därefter måste en rad koordinerade åtgärder genomföras. Här kommer några förslag för att sätta bollen i rullning:

•           Översyn av sexualbrottslagar och hur dessa tillämpas
•           Detaljerade uppgifter ex gärningsmännens demografi i brottsstatistiken
•           Tuffare straffskalor, särskilt för återfallsförbrytare. De skall bort ifrån gatan.
•           Användning av DNA-register
•           Ålderskontroll då det behövs för att fastställa rätt straff
•           Publicering av signalement i större utsträckning, inga fler kod 291 eller liknande
•           Ökade krav på kameraövervakning och ordningsvakter vid offentliga evenemang
•           Ökad polisnärvaro på gator och torg, prioritering av våldsbrott
•           Mer resurser för att utreda och lagföra brott
•           Utvisningar av utländskt födda förövare
•           Förebyggande arbete bland riskgrupper
•           Information till riskgrupper om svensk lag & norm, t.ex information till migranter

Nu under sommaren, då övergreppen eskalerat, går myndighetsanvariga och folkvalda på semester. Alla behöver semester, men det saknas ett krismedvetande. Läget är akut och vi kan inte stillasittande tillåta denna utveckling att fortsätta.

Sverige behöver en våldtäktskommission som snabbt, och utan politiska hänsyn, föreslår åtgärder för att öka kvinnors trygghet.

Sexbrott bland utomeuropeiska män

Det har skrivits spaltmeter om olika typer av ofredande i Sverige (ex i Kungsträdgården),och utomlands, där gärningsmännen är utlandsfödda.

Inte helt oväntat hördes snabbt röster om att alla män kollektivt skulle ställas vid skampålen.
Det går inte att förneka att det finns svenskfödda män som ofredar flickor, även om jag själv och många andra män känner sig oskyldigt utpekade.

Som en del av den av feminister så förhatliga gruppen medelålders vit man har jag sett en del dumheter genom åren, men inget som liknar det som media rapporterat om.  Lite sökande på youtube ger en indikation på vad det är som kan ligga bakom.  taharrush gamea kallas det visst. 

Hur som helst, med lätt förhöjt blodtryck och revanschlusta efter att blivit kollektivt skuldbelagd bestämde jag mig för att surfa efter fakta. Frågan är alltså om det finns kulturella skillnader eller om alla män är gjorda av samma skrot och korn.

I Sverige är vi numer försiktiga med att registrera etnicitet i samband med brott, men här är lite äldre siffror ifrån SCB.

 Våra grannar är inte lika blyga och i Danmark finns en hel del att hämta på: http://www.statistikbanken.dk/statbank5a/

Lika lite som alla män skall dras över samma kam skall inte heller alla utomeuropeiska män hängas ut. Däremot gissar jag, utifrån statistiken, att insatser riktade mot denna grupp skulle ha en större effekt på kvinnors trygghet än generalla åtgärder riktade mot alla män.