Vinster i välfärden del 3

Det har tidigare skrivits om vinster i välfärden på denna blogg, dels angående hur svårt det är att dra gränser över vad företag kan tänkas tjäna pengar på eller inte (skolböcker, skolbyggnader osv), och dels på temat om att den mest effektiva tjänsten borde gynnas (må bäste man vinna). Det är därför en grov förenkling att skriva "ingen skall tjäna pengar på våra barn, sjuka och gamla" på 1: maj plakaten.

Det dock en poäng, eftersom skattepengar rimligen inte ska gå till att bygga förmögenheter.

Främst anledningen till att det ens är möjligt är dock främst att offentliga sektorn är så pass ineffektiv att någon kan göra det mycket bättre.

Den typen av övervinster kan förhindras genom att se till konkurrensen fungerar, och att ersättningarna till bolagen jämförs med offentliga sektorns kostnader.

Sedan finns förstås risken att det fuskas med kvaliteten. Argumentet att vinstdrivande företag principiellt skulle vara sämre är ju förstås nys. Engelska skolan överpresterar över tid och privatägda S:t Görans akutsjukhus är det mest effektiva akutsjukhuset bara för att ta två exempel.

Även kvalitetsfusk kan motverkas med relativt enkla medel:

1. Resultatet mellan olika aktörer kan jämföras (volymer, resultat, klagomål osv)
2. Leverantörerna kan tvingas att bekosta oberoende revisioner som görs offentliga
3. Staten kan utveckla ett system för obligatoriska kundnöjdhetsundersökningar så att alla kan jämföra aktörer.
4. Införa stora vitesbelopp för väsentliga kvalitetsbrister

Att privatisera som man gjort nu utan större kontroll är direkt oansvarigt.

Diskussionen om vem som utför tjänsterna borde vara ganska ointressant så länge alla omfattas av tjänsterna. Noterar t.ex. att Holland, som har bäst vårdtjänster i Europa har ett helt privatiserat och fritt system fast med obligatoriska försäkringar. Den som inte kan betala försäkringen får den betald av staten.