När friheten lägga hinder för vår framtida frihet

Under århundraden har (främst) arbetarklassen i Europa kämpat för demokrati, rättigheter och frihet. Så här långt har det gått bra, och idag tar vi dessa nästan för givet i Sverige.

Samtidigt har utvecklingen gått åt precis åt andra hållet i andra delar av världen, till exempel i Mellanöstern. Befolkningsmängden har under bara 20 år dubblats i flera av dessa länder, samtidigt som det råder brist på i princip allting. Migrationsvågen mot Europa kommer därför fortsätta länge till.

Tack vare vårt fria och öppna samhälle kan flyktingar ifrån Mellanöstern, med all rätt, fortsätta utöva sin religion och kultur i Sverige. Problemet uppstår när dessa allt mer kommer konflikt med lokala värderingar. För att ta några exempel:

• Kampen för jämställdhet mellan könen är t.ex. på väg att få ett snöpligt slut med allt större krav på att män och kvinnor behandlas olika, t.ex. i badhus. 
• Tryckfriheten ifrågasätts av muslimer som inte kan acceptera kritik av sin religion. 
• I det tysta godkänns i praktiken barnäktenskap och hundratusentals kvinnor lever i någon form av kvinnoförtryck.  
• Länder som Saudiarabien stöttar aktivt radikala islamister i Europa, och finansierar moskébyggen i Sverige. 

Det är lätt att tänka sig att invånarna då skulle samlas på gator och torg för att protestera, eller att principfasta och högljudda politiker skulle komma undsättning. Så är inte fallet.

Vår tolerans och lagreglerade frihet verkar tvärtom ironiskt nog vara det största hindret för att försvara desamma. Förr eller senare ökar kulturkrockarna och då kommer det ställas krav på begränsningar.

Européer kommer därför troligen i allt större utsträckning behöva acceptera begränsningar för frihet och öppenhet framöver. Alternativt se dessa gradvis luckras upp eller på sikt i vissa fall försvinna.