lördag 6 augusti 2016

Våldtäktskommisionen

Sverige behöver en våldtäktskommission

I sommar har vi nästan dagligen kunnat läsa om övergrepp och våldtäkter. Bakom varje rubrik finns en kvinna som traumatiserats för livet. Enligt BRÅ har antalet anmälda sexualbrott nästan dubblats på 10 år och utvecklingen är tydligt på väg åt fel håll. Kvinnor  har all anledning att vara mycket oroade.



Samtidigt tar samhället tar på sig allt fler uppgifter, allt ifrån att bygga sportanläggningar till att hjälpa människor på andra kontinenter.  Statens allra mest grundläggande och viktigaste uppgift måste ändå att skydda landets invånare. Det har staten att misslyckas med, vilket är helt oacceptabelt.

Normalt är det medborgarna som begär hjälp av polisen, men numer efterfrågar polisen regelbundet vår hjälp att fånga sexförbrytare.  Sverige har också avsevärt färre poliser än de flesta andra EU-länder (2st per invånare jämfört med ett EU-genomsnitt på 3,5) och bara ett fåtal (ca 14% )  fall klaras upp. 

Inte blir det lättare för att polisen och media konsekvent utelämnar signalement med hänvisning till olika policy. Hur skall kvinnor kunna göra en riskbedömning om inte hotbilden är känd, och hur effektivt fångas dessa gärningsmän utan signalement?
En del debattörer menar att män i allmänhet är kollektivt skyldiga, men flera uppgifter antyder på att det kan finnas andra gemensamma nämnare bakom den stora ökningen av övergrepp. I polisens lägesrapport från maj (d.v.s. innan sommaren) framgår till exempel att asylsökande ungdomar vanligtvis ligger bakom övergrepp i simhallar och i grupp på offentliga platser för att bara ge ett exempel.

Vi är skyldiga svenska kvinnor att ta reda på reda på vad som kan ligga bakom den tragiska utvecklingen. Alla fakta måste upp på bordet! Därefter måste en rad koordinerade åtgärder genomföras. Här kommer några förslag för att sätta bollen i rullning:
  •           Översyn av sexualbrottslagar och hur dessa tillämpas
  •           Detaljerade uppgifter ex gärningsmännens demografi i brottsstatistiken
  •           Tuffare straffskalor, särskilt för återfallsförbrytare. De skall bort ifrån gatan.
  •           Användning av DNA-register
  •           Ålderskontroll då det behövs för att fastställa rätt straff
  •           Publicering av signalement i större utsträckning, inga fler kod 291 eller liknande
  •           Ökade krav på kameraövervakning och ordningsvakter vid offentliga evenemang
  •           Ökad polisnärvaro på gator och torg, prioritering av våldsbrott
  •           Mer resurser för att utreda och lagföra brott
  •           Utvisningar av utländskt födda förövare
  •           Förebyggande arbete bland riskgrupper
  •           Information till riskgrupper om svensk lag & norm, t.ex information till migranter
Nu under sommaren, då övergreppen eskalerat, går myndighetsanvariga och folkvalda på semester. Alla behöver semester, men det saknas ett krismedvetande. Läget är akut och vi kan inte stillasittande tillåta denna utveckling att fortsätta.

Sverige behöver en våldtäktskommission som snabbt, och utan politiska hänsyn, föreslår åtgärder för att öka kvinnors trygghet.

4 kommentarer:

  1. En kommentar till åldersbestämningen. I stället för att förskjuta bevisbördan på staten skall den ligga hos den som hävdar mildare dom än normen med hänvisning till sin ålder. Generella rättsprinciper ger vid handen att den som påstår något också bär bevisbördan för detta påstående. Således, är det inte uppenbart att gärningspersonen är ett barn skall denne dömas som vuxen om denne inte kan styrka sitt påstående om att vara minderårig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bra poäng, även om väl bevisbördan bör ligga hos den som anklagar snarare än hos den som är anklagad? Samtidigt gäller väl det omvända om åldern framförs som ett argument för att undgå eller mildra straff.

      Radera
  2. Bevisbördan kan förskjutas i en mängd olika sammanhang och dessutom helt tas bort. Jag ser i fallet med ålder uppgifter och bevisade av dessa påståenden som en av de åtgärder vilka är nödvändiga för att stävja ett beteende där man kontinuerligt uppger att man är minderårig för att få en mer fördelaktig behandling i asyl- och rättsfrågor. Rör det inte en illegal immigrant så har denne troligtvis redan uppgett den låga åldern vid asylansökan och har således redan påstått något. Att senare tvingas bevisa det är inte att förflytta bevisbördan på något sätt. Är det frågan om illegal kan det antas att handlingarna gått förlorade för att omöjliggör utvisning. Således ligger det troligtvis redan en form av uppsåt bakom handlandet syftande till att försvåra myndighetsutövning och/eller rättsskipning. Det i sig borde vara tillräckligt för att motivera att bevisbördan inte ligger på staten vad gäller ålder.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Låter rimligt. Oavsett är det ju viktigt att åldern klarläggs om det finns misstanke om felaktiga uppgifter eftersom det annars finns risk att fel straff utdöms.

      Radera